Plötsligt stor (och ångande): kolstjärnan IRC+10216, även känd som CW Leo. Fler och snyggare bilder från rymdteleskopet Herschel hittar du på oshi.esa.int. (Bild: ESA och PACS/SPIRE/MESS-konsortierna)
En notis om en kolstjärna är helt plötsligt den mest lästa artikeln på DN:s nätupplaga. Vad har denna röda jätte gjort för att förtjäna sådan uppmärksamhet?
Stjärnan CW Leo, eller IRC+10216, ligger 500 ljusår från jorden, och är en särskild sorts röd jätte som är rik på kol. Sådana stjärnor tros skapa mycket av den kol som utgör våra kroppar, träd och oljereserver, så det är bra att vi har koll på dem. År 2001 kom en överraskning: vattenånga upptäcktes hos IRC+10216. Det stämde inte överens med astronomerna tänkt sig att kolstjärnor skulle funka, och ett antal möjliga förklaringar lanserades. Kunde vattnet vara resterna efter otaliga förångade kometer, asteroider och isiga stenblock, sådant som vi ser i vårt solsystem? Nu har Herschelteleskopet visat att den förklaringen är fel: vattenångan hos stjärnan är alldeles för varm. Inga förångade kometer alltså. Forskarlaget bakom upptäckten, där stockholmsastronomen Göran Olofsson ingår, tror istället att det är andra närliggande stjärnors ultraviolett sken som rubbar den kemiska balansen i stjärnans yttre lager, något som astronomerna tidigare inte lyckats ta med i beräkning. Nu har den bloggande kolstjärneforskaren Astrosmurfen inte uttalat sig om saken, men jag tycker det hela verkar ganska invecklat och tekniskt för att slås på såhär stort.
Men när det är en artikel i Nature och ett pressmeddelande från ESA, när astrofysikprofessorn Bengt Gustafsson ångrar i riksradio att forskarna har haft fel om något som rör livets viktigaste beståndsdelar, kol och vatten, och när brittiska BBC slår hårt på Herschel-trumman och någon får för sig att en bild på stoftmolnen kring V838 Mon (den är väl en stjärna den med) passar som illustration – ja då kan även en ganska teknisk nyhet kännas stor och spännande.
Herschelteleskopet är fantastiskt på riktigt. Nästa vecka samlas astronomer på Särö utanför Göteborg för att diskutera vad det upptäckt om hur stjärnor och planeter bildas. Vattenkemi också, men gamla bolmande kolstjärnor, hur än fuktiga de är, blir det nog mindre snack om.
