Betelgeuse är en av vinterhimlens ljusaste och vackraste stjärnor, och just nu håller den på att göra något väldigt ovanligt. Är det stjärnklart är det jätteenkelt att följa dramat själv.

Känner du igen de tre stjärnorna som bildar Orions bälte så är du redan redo. Om inte, titta mot den södra delen av himlen under kvällen och natten och leta efter tre ljusa stjärnor i rad. Ovan Orions bälte – vars stjärnor heter Alnitak, Alnilam och Mintaka – lyser superjätten Betelgeuse.

Betelgeuse i stjärnbilden Orion lyser klart med en orange färg. I slutet av 2019 är den ungefär lika ljusstark som stjärnan Bellatrix. Hur ser den ut när du själv tittar? (Karta: Per Ahlin)

Vanligtvis är Betelgeuse en av himlens klaraste stjärnor. Sedan i början av december 2019 har den dalat betydigt och nu lyser den svagare än den gjort på många decennier. Från att vara en av himlens tio klaraste stjärnor är den nu knappt ljusare än de andra stjärnor i Orion. 

Så kan en superjätte hålla på: filmsnutten ovan visar hur ytan på en röd superjättestjärna förändras under några decennier, allt enligt beräkningar av uppsalaastronomen Bernd Freytag. Syns inte bilden, klicka här.

Betelgeuse är en tung stjärna, men en massa på mer än tio gånger solens. Mot slutet av sina liv blir de dessutom oberäkneliga, utsträckta, suddiga, och inte alls lika till exempel solen. I jämförelse är vår stjärna nitiskt klotrund, välartad och förutsägbar. Flyttad till solsystemet skulle Betelgeuse sluka jorden och dess ojämna utkanter skulle sträcka sig ända ut bortom Mars’ bana. 

Astronomer som kartlagt andra stjärnors beteende är rätt säkra på att Betelgeuse kommer att sluta sitt liv som en supernova. Det kan dröja uppemot hundratusen år tills det smäller, men det skulle också kunna börja snart. 

Betelgeuse skulle vara en tacksam supernova att hoppas på. När smällen kommer lär stjärnan bli snabbt väldigt mycket ljusare och i bästa fall lysa lika klart som fullmånen. När Betelgeuse blir supernova kommer den att lätt kunna skådas mitt på dagen. Jorden ligger dessutom på säkert avstånd. Lite som fyrverkerierna på nästa gård eller grannkvarteret.

Många astronomer och rymdentusiaster hoppas att det är nu det börjar. Nedgången under december är större än som setts sedan 1920-talet, och då kan man väl hoppas? 

Ytan förvillar: hos en stjärna som Betelgeuse, här i Bernd Freytags beräkningar, ser vi bara en kokande, böljande yta. I den här bilden visas stjärnans egentliga täthet. (Bild: Bernd Freytag)

Troligen blir det inte så. Det tippar bland andra astronomen Edward Guinan och hans kollegor, som bevakar Betelgeuse och som rapporterat sina mätningar i ett Astronomers’ Telegram den 23 december. Betelgeuse är delvis oberäknelig, men har ändå sina rutiner. Nedgången just nu är djupare än vanligt men kan enligt Guinan och kollegorna också tolkas som rätt normalt beteende. Jätten ljusnar och bleknar i olika takt. Olika, naturliga variationer kan både ta ut varandra eller förstärka varandra. Just nu sammanfaller en nedgång som återkommer ungefär var fjortonde månad med en annan, långsammare, som inträffar vart sjätte år.

Den slutsatsen stöds också från oväntat håll. Att Betelgeuse är mer oberäknelig än Aldebaran framgår också av traditionella berättelser bland Australiens urfolk aboriginerna. Det har astronomen Duane Hamacher nyligen kommit fram till och han skriver om det på sajten The Conversation.

Du kan följa Betelgeuse’ förändringar själv, utan teleskop, genom att jämföra med de andra stjärnorna på himlen. Vid årsskiftet lyste den med magnitud 1,3. Det kan jämföras med till exempel Bellatrix (mag. 1,64), samt den ljusare Rigel (0,13) eller Aldebaran (runt 0,9) i Oxen. Stjärnorna i bältet har från vänster till höger magnitud 1,7, 1,77 och 2,3, och nederst till vänster i Orion finns Saiph med 2,09. Kan Betelgeuse bli blekare än alla dessa?

Så skulle kanske Betelgeuse se ut från nära håll. Vidsträckta bubblor av gas lyfter från ytan och svalnar, och där kan partiklar av stoft och damm bildas som skymmer sikten.

Aktuella mätningar kan du hitta hos amerikanska organisationen AAVSO: skriv in ”Betelgeuse” i AAVSO:s verktyg för ljuskurvor så får du den senaste grafen. Du kan också rapportera till Sveriges variabelnätverk SVO (hitta Betelgeuse under beteckningen ”alp Ori”).

Forskning om röda superjättar och andra stora, åldrande stjärnor, och om framtida och aktuella supernovor är två av den svenska astronomiforskningens paradgrenar, framförallt på Chalmers, i Uppsala och i Stockholm. Dessa är dessutom heta ämnen bland världens astronomer. Fortsätter Betelgeuse-dramat in i 2020 kan du räkna med att du kan få läsa mer om det här. God fortsättning!

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN