Titel: Kometjakten
Författare: Tove Jansson
Utgiven av: Förlaget
Omfång: 150 sidor
Recensent: Anna Härdig
År 1946 gavs Kometjakten ut för första gången. För att fira detta ger det finlandssvenska bokförlaget Förlaget nu ut en jubileumsutgåva, så som verket först publicerades för åttio år sedan. Tydligen har Tove Jansson sedan dess reviderat boken ett antal gånger. Detta visste inte jag när jag började läsa, vilket skapade en rejäl känsla av gaslightning (medveten vilseledning, red. anm.)
Men först en bakgrund. När jag var fem år gammal gick vi på bio med min förskola för att se Kometen kommer, en långfilmsföregångare till serien I Mumindalen som redan gick på TV. Ett redan muminfrälst barn blev rymdfrälst, tänk att det fanns så spännande saker som kometer därute! Att Hale-Bopp kom farandes något år senare var heller inte en direkt nackdel för att driva på intresset. Som uppvuxen i Göteborg får man ju vara glad om man ser något alls när man spanar upp bland de regntyngda molnen, ständigt på vakt för att inte få ögonen uthackade av fiskmåsar.
Det nyvunna intresset ledde i varje fall till att jag läst Kometen kommer – titeln på den senaste och mest kända versionen från 1968 – ett otal gånger. Jag anser mig således vara lite av en expert på dess innehåll och blev därför mycket förvånad när flera scener och repliker i nyutgåvan inte alls stämde överens med vad jag var van vid. Mumindalen var helt plötsligt en exotisk plats med silkesapor i träden, placerad någonstans i vår riktiga värld där gräshoppssvärmar drar in från Egypten, folk använder Persil tvättmedel och tuggar Wrigleys tuggummi. Snusmumriken är inte bara en ensam vandrare, här har han rymt från fängelset och blir dessutom glad över att få sällskap.
Bortsett från allt detta är det sig likt. En komet hotar Mumindalen och extremt lite tid tillbringas på ett observatorium. Alla borde vara mer oroliga över den stundande katastrofen, men ägnar sig i stället åt att spela poker, dansa och sortera frimärken. Mänskligt. Det är en bra bok. Men 1968 års version är nog ändå snäppet vassare.
