Titel: Månljus – om månens påverkan på livet
Författare: Johan Eklöf
Utgiven av: Natur & Kultur
Omfång: 204 sidor
Recensent: Rebecca Forsberg
År 2023 utkom Johan Eklöfs debut Mörkermanifestet, där han – med sin bakgrund inom biologi – berättade om de utmaningar som livet möter under en allt ljusare himmel. När det artificiella ljuset sprids tappar allt från skalbaggar och ugglor sin vägvisare och klocka. Mörkermanifestet blev en succé som översattes till flera språk, och nu kommer uppföljaren som nischar in sig på skenet från månen.
Johan Eklöf skriver i sin bok fram ett kärleksbrev till månen, med avsändare från allt liv från jorden. Från ostron till kaffeplantor, allt hänger samman med månen. Till och med livet själv kan ha sina förklaringar i de starka tidvattencykler som fanns tidigt i jordens historia.
Det är en associativ bok, där jag får följa med till Vätterns strand, till djunglar och ned i haven. Ständig följeslagare är flera kulturers historier om månen, och Johan Eklöf gör en beläst ansats till att reda ut vad som faktiskt är sanning, och vad som är myt. Sover vi sämre vid fullmåne? Varifrån kommer idén om varulvar? Och påverkas fladdermössen av månljuset?
Jag imponeras av den research som ligger till grund för boken, och hur Johan Eklöf med lätthet rör sig mellan astronomi, historia, myt, biologi och kemi. Hans entusiasm smittar av sig, och jag får ynnesten att känna mig lite kunnigare efter att jag har läst boken.
Som bäst blir det när Johan Eklöf själv berättar om sin tillvaro och låter sina egna funderingar ta plats. Från promenader över kalhyggen med hunden, till bilresor genom månskensbelysta kvällar. Där kalhyggen är en ekologisk katastrof i en skog, blir också en upplyst tom padelbana en kall oktoberkväll representativt för vår articifiellt eviga dag. När en gatlykta kan lysa 100 gånger starkare än fullmånen är det kanske inte konstigt att liv som i miljoner åt utvecklats för att använda månen som klocka också blir förvirrade.
Stundtals känner jag att boken är rätt tät; det är mycket information som ska pressas fram på knappa 200 sidor. Samtidigt blir den också repetetiv, och jag undrar om den hade gynnats av att få en tydligare struktur, med mer av Johan Eklöfs egna funderingar och tankar.
Slutligen blir jag glad över att författaren hintar om att han redan påbörjat en till bok. Vilket ämne belyses nästa gång?
