Kosmiskt konstsamarbete: utställningen på Edsvik konsthall pågår fram till den 14 april 2013. (Foto: © Ingela Hageman)
Vad händer när kosmologer och konstnärer får arbeta tillsammans? Ett svar på frågan är utställningen Inre & yttre rymden – vårt universum expanderar på Edsvik konsthall i Sollentuna som pågår till den 14 april 2013. Det hela startade våren 2012 som ett samtal mellan Martin Sahlén, projektledare och forskare och Ricardo Donoso, chef för Edsvik Konsthall, om att undersöka kreativa tolkningar av modern kosmologi. Som verktyg för att kunna genomföra idén tog de hjälp av Oskar Klein-centrum för kosmopartikelfysik vid Stockholms universitet.
Anna Löwdin (Foto: privat)– Alla tog projektet på allvar och visionen syns verkligen i konstverken, säger Anna Löwdin, en av konstnärerna i projektet.
Den största behållningen fick hon av att se hur forskares och konstnärers arbete liknar varandra.
– Jag har känt att kosmos varit så ogreppbart. Men alla människor som någonsin levt har ju tittat upp på vår stjärnhimmel och det är något självklart att relatera till. Att prata med forskare som lever i den världen gjorde att allt blev mer levande, säger hon.
En av forskarna som arbetade tillsammans med Anna under projektet var Rahman Amanullah. Höjdpunkten för honom var när forskarna fick besöka konstnärernas ateljéer.
Där valde Anna att ge två tavlor till astronomerna som de skulle måla på. En av tavlorna var helt svartmålad och den andra var vitmålad, som svarta tavlan i skolan och en whiteboard, förklarar hon. Rahman fick tillsammans med en grupp andra forskarna fria händer och det var inte självklart hur tavlorna skulle bli.
– Vi skriver ju mycket artiklar och rapporter så den vita tavlan fyllde vi med varsin utskriven sida från en artikel. Sedan skrev vi personliga kommentarer på papprena för att skapa en kontrast mellan det vetenskapliga och människorna bakom, säger han.
– Den svarta tavlan fyllde vi med vetenskapligt toalettklotter. Vi kom överens om att göra en galax i mitten. Sen skulle vi göra ekvationer. Det fanns inte riktigt någon plan, den blev till av sig själv, berättar Rahman entusiastiskt.
Genom dialog mellan konstnärer och forskare tog utställningen form. Här svarar Rahman Amanullah på frågor om den mörka energin. (Foto: Oskar Klein Center)Under projektets gång fick Rahman större förståelse för såväl sitt som konstnärernas yrke.
– Vi talar lite olika språk men vi förstod varandras vardagliga utmaningar. Båda grupperna har som uppgift att skapa något nytt och det kan vara spännande och roligt men också frustrerande. Vi har inga fasta punkter och mallar. Det kan bli eufori blandat med frustration.
Anna håller med om att båda grupperna arbetar med problem och problemlösning.
– För att kunna arbeta som forskare eller konstnär måste du vara otroligt envis och uppfylld av det du gör. Det kan vara mycket otacksamt arbete och därför måste du brinna för det. Både konstnärer och forskare har egna ramar och regler som måste stämma. Om forskare har vetenskapliga lagar så har konstnärer sina egna lagar och regler att hålla sig innanför.
Edsvik konsthall har en video från vernissagen som du kan se här tillsammans med ett pressmeddelande om utställningen.
