Ja, det är kanske snarare ett polarisationsfilter som sitter inne i teleskopet, men principen är densamma som för en fiskare som använder polariserande solglasögon för att filtrera bort blänket på vattenytan och se fisken bättre. Det är ett forskarlag vid Max Planck-institutet för radioastronomi, under ledning av Makoto Kishimoto, som upptäckt att metoden kan användas för att se igenom stoft och gas och komma åt det polariserade skenet från ackretionsskivor kring supertunga svarta hål.
Man tror att de flesta, om inte alla, galaxer har ett supertungt svart hål i centrum. Hur dessa gigantiska svarta hål har bildats är fortfarande ganska oklart, och de är verkligen föremål för intensiv forskning. Nu kan man i detalj undersöka hur ackretionsskivor verkligen ser ut, och hur material från de omgivande galaxerna samlas på skivorna. Man har också kunnat undersöka en del svårigheter som nuvarande modeller för ackretionsskivorna har haft; bland annat har de tidigare inte verkat lika ”blå” (alltså att de ger ifrån sig mycket ljus vid relativt korta våglängder) som modellerna har förutsett, men det har man kunnat observera med den nya metoden.
Forskningsresultaten och den nya undersökningsmetoden publicerades i Nature i dagarna. Läs pressreleasen hos ESO eller hos STFC.
