Under sommaren genomgår som vi tidigare rapporterat 700 astronautkandidater psykologiska tester på ESA:s astronautcentrum i Hamburg. Det är inte känt vilka som gick vidare efter första uttagningen, men i ESA:s statistik över vilka som sökte i juni blir det helt klart vilket land som vill bli Europas främsta rymdnation: Finland.
Bland de 8413 som sökte så var hela 336 stycken från Finland. Det dubbelt så många som svenska sökanden, och motsvarar 65 sökanden per miljon invånare. Det är långt mer än närmaste konkurrenterna Schweiz (47 per miljon), Frankrike och Luxemburg (31 per miljon var). Finland verkar helt enkelt vara det land i Europa som mest längtar till rymden. För Sveriges del är Fuglesang-effekten ett minne blott: härifrån sökte bara 19 per miljon invånare, och siffrorna från Danmark och Norge var ännu lägre.
Varför vill så många finländare bli astronauter? Ett skäl är att det här är första gången som de kunnat söka. När Christer Fuglesang sökte sin tjänst 1992 krävdes det full medlemskap i ESA för att ett land skulle vara med i uttagningen, och Finland blev full medlem först 1995. Men det finns flera andra länder som inte heller var med förra gången, så det kan inte vara hela förklaringen. Vi frågade Jari Mäkinen, som jobbar med ESA i Finland, och Åbo-baserade vetenskapsjournalisten Leena Tähtinen.
Högt tryck när Christer Fuglesang berättade om livet som astronaut i Helsingfors i våras. (Foto: Jari Mäkinen)
– Att det här var första chansen att söka förklarar antagligen en del, säger Leena Tähtinen. Min personliga åsikt är att vi är speciellt väl lämpade för besvärliga rymdäventyr därför att vi genom århundraden lärt oss hur man klarar sig i knepiga situationer. Som att vara den fattigaste delen av Sverige i hundratals år! Vi är dessutom mycket intresserade av ny teknik, och vi har världsrekord i antalet amatörastronomer per invånare.
Jari Mäkinen håller med men ser historiska skäl också. Under 80talet så tackade Finland av politiska skäl nej till ett erbjudande från Ryssland att utbilda en finländsk pilot till kosmonaut. Spänningen bidrog till att Finlands rymdbudget har satsats på teknikutveckling istället för den politiskt känsliga bemannade rymdfarten.
– Det var ett klokt beslut ekonomiskt och policymässigt, men inte lika kul om man tänker istället på rymdens mänskliga sida, säger Jari Mäkinen. Folk vill se människor som flyger till rymden. Så drömmen om en finländsk astronaut har liksom bubblat under ytan hela tiden men varit dold av praktiska skäl.
– När det då för första gången blev möjligt att bli finländsk astronaut, och de historiska praktikaliteter inte längre spelade så stor roll, då blev det rusning till att söka. Alla vill vara första finländaren i rymden!
Jari Mäkinen menar också att ESA:s finska rekryteringskampanj blev ovanligt lyckad, delvis på grund av svenske Christer Fuglesangs förmåga att entusiasmera. Men mycket tyder nu på att Sveriges ställning som den ledande nordisk rymdnation är hotad när ESA:s astronauter ska tränas för mål bortom rymdstationen. Själv vågar jag tippa att den första nordbon på månen blir en finländare.
En av Finlands astronautkandidater, Sini Merikallio, på en marsövning i Utah 2003. (Foto: © MDRS Crew 8 )
