Ska vi ha en feministisk debatt om rymdutforskningen? Vi kan börja med Gudrun Schymans inlägg i Expressen idag. Bakgrunden är att Christer Fuglesang i en egen debattartikel i Expressen efterlyst investeringar och internationella samarbeten för att göra framtida resor till månen och Mars verklighet. Schyman argumenterar att investeringarna kommer att ta pengar från fattigdomsbekämpning, med det vanliga resultatet att kvinnor och flickor missgynnas mest.

Alla vet att de fredliga rymdprojekt som Fuglesang talar inte är billiga. Men jämfört med militärens utgifter eller räddningspaket till banker är det struntsummor. Det vet säkert också Schyman. Att argumentera att det synliga är det dyraste är populistiskt smart men inte övertygande.

Jag önskar att hon utvecklat andra argument. Schyman gör rätt i att undra ”hur både ESA och Nasa är kopplade till det här växande militärindustriella komplexet”. Svenska statliga Rymdbolaget har till exempel verksamhet som är helt fredlig men samtidigt jobbar åt försvarsindustrin. Mer transparens i kopplingarna mellan rymden och militären vore helt klart önskvärd (mer debatt om det i Populär Astronomis decembernummer 2008).

Schyman kunde också ha anmärkt att kvinnorna måste i större utsträckning få delta i våra rymdprojekt, inte bara som Christers politiskt korrekt tilltänkta astronaut Svea Svensson. ESA har visat med all önskvärd tydlighet att det är killar som helst får vara astronauter, och Svea Svensson blir på sin höjd rymdturist. Där hade Schyman också kunnat ta debatten med Piratpartiet-Amelia Andersdotters underligt optimistiska toner på Newsmill nyligen.

Rymddebatten handlar om hur vi ska prioritera på lång sikt, och den behöver feministiska åsikter. Jag hoppas att tidningarna nu ser till att hitta fler än Gudrun Schymans.