Månytan ser verkligen ut att göra om solvindens partiklar till vatten, enligt svenskbyggda SARA. Men inte alla, visar det sig. (Bild: © Elsevier 2009/M. Wieser m fl/ESA-ISRO SARA)
I september skvallrade kirunaprofessorn Stas Barabash om det här på popast.nu. Nu släpps resultaten officiellt i tidskriften Planetary and Space Science och ett pressmeddelande hos ESA, och de bidrar med ännu en spännande pusselbit i höstens följetong om vatten på månen: hur mycket finns det, och varifrån kommer det, och går det att använda i framtiden?
När de strömmar av partiklar som utgör solvinden slår mot månens yta, så går en del åt att skapa vattenmolekyler på ytan. Det slog ner som en bomb i september, mest tack vare spektra i infrarött ljus från indiska sonden Chandrayaan-1. Nu kommer resultat från svenskbyggda experimentet SARA ombord på samma satellit, som tycks bekräfta att solvinden kan ligga bakom de små mängder is som månen lyckas behålla. Nu ger SARA oväntade nya detaljer om vad som händer när solvinden studsar mot månytan. Var femte solvindspartikel (protoner alltså) som slår ner på månen speglas tillbaka ut i rymden igen, visar det sig.
– Att se det här hade vi inte alls väntat oss, säger Stas Barabash.
På det sättet ’skiner’ liksom månen i väteatomer. De ger sig av med hastigheter på 200 kilometer i sekunden och övervinner lät månens tyngdkraft. Resultatet ger forskarna möjlighet att använda atomerna för att kartlägga sällsynta magnetiserade bergarter på månytan.
Som Martin Wiesel vid IRF i Kiruna uttryckte det under Astronomdagarna i Stockholm i september (han är förresten huvudförfattare på artikeln):
– Månen är inte tråkig!
Pressmeddelande hos Institutet för rymdfysik
Sammanfattning av artikeln hos Planetary and Space Science
