Har astronomerna räknat fel? Så ville DN ha det i rubriken till en artikel i lördags. Det handlar om en forskningsartikel av astronomerna Pieter van Dokkum och Charlie Conroy som publicerades förra veckan (pressmeddelande från Yale-universitetet, artikelsammanfattning i Nature, artikeln på arxiv.org).
De har på ett mycket listigt sätt gjort en ny uppskattning av hur många små, lättviktiga, svala röda stjärnor som finns i ett antal stora, runda, elliptiska galaxer. Genom att studera galaxernas spektra, alltså hur deras ljus fördelas mellan olika färger, har de upptäckt tydliga tecken på att de minsta och äldsta stjärnorna. Tecknen – absorptionslinjer i spektrumen från natrium och järnhydrid – är tydligare än man hade väntat i ljuset från galaxerna, som alltså tycks vara hem till fler än sin beskärda del av de minsta och lättaste stjärnorna.
I universums galaxer, vår egen inräknad, vet astronomer att det finns långt fler små, lättviktiga stjärnor är det finns stora och tunga. Dessutom verkar fördelningen mellan de få tunga och de många lätta stjärnor oftast vara densamma oavsett var du tittar i universum. Det här antagandet har stått sig ett bra tag, men på senare tid har det kommit allt mer bevis på att det är en sanning med modifikation. Nu visar van Dokkum och Conroy att det är rejält fel när det gäller elliptiska galaxer.


Små röda stjärnor är fler än man tidigare trott i galaxer som denna: NGC 4472 i stjärnbilden Jungfrun. Bild: WikiSky/SDSS

Om de här stora runda galaxerna har fler små röda stjärnor, röda dvärgar, än väntat, då finns det kanske fler i hela universum. Hur många det blir är fortfarande en fråga som knappt går att ge ett vettigt svar på. Forskarna anger försiktigt nog ingen siffra i sin artikel, och inte heller står det att läsa i pressmeddelandet. Pressad i en intervju på space.com höftar van Dokkum med trehundratusen triljoner (3×1023) men varnar att det är ganska osäkert.
Varför vill inte astronomer uttala sig om något så enkelt som antalet stjärnor? Jag tror att de vill som alla andra hålla sig till saker de har koll på, kan uppskatta med säkerhet och användning av. Visst, det kan finnas triljoner med planeter därute runt dessa stjärnor, vi vet inte ännu.
Ett steg i taget och lagomt med superlativen ska det vara om det ska vara vetenskapligt. Med de nya mätningarna kan astrofysiker göra bättre beräkningar inte bara på antalet stjärnor utan hur de runda galaxerna får och behåller sina stjärnor, varför spiralgalaxerna gör annorlunda, och vad det betyder för vad vi tror om hur stjärnor, planeter, bakterier och människor kommer till.

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN

4 KOMMENTARER

  1. Apropå stjärnorna borde sägas att jordens varv runt om solen också borde räknas om: 365 varv är ju för få. Man ställer för stora krav på jorden: HON ska resa runt solen på en hastighet av 2 575 343 km/dygn eller ca 64 varv/dygn. Detta motsäger en enkel regel att veta: ett roterande föremål, jorden i detta fall, kan inte rulla längre än sin egen omkrets per varv. Astronomerna har upphöjt Kopernikus system till absolut sanning och verklighet. Alltså, varken Ptolomeo eller Copernico. Tycho Brahe kanske, när det nu går rykten om att han ”blev förgiftad av sin rival, Kepler”.

  3. Här står det ju att det ska stå hur många stjärnor det finns i universum, MEN DET STÅR JU INGEN TING OM DET. HÄR FÖRSÖKER MAN FÅ REDA PÅ DET MAN FÅR JU INTE REDA PÅ NÅGON TING!!!! JAG TÄNKER ALDRIG GÅ IN PÅ DEN HÄR SIDAN IGEN , PUNGT SLUT!!!!!!!!

Comments are closed.