Läser Economist, men är nyfiken på rymden: Fredrik Reinfeldt i Almedalen. (från SVT Play)
Nu när Atlantis åkt upp till rymdstationen för allra sista gången fick de svenska medierna ett tillfälle recensera både rymdfärjan, NASA, USA:s rymdprogram och rymdutforskningen i allmänhet. För de flesta var politikerveckan i Almedalen långt mer intressant. Andra, säkert provocerade av decennier av hurtfriska rymdrapporter, tog chansen att vara lite skadeglada.
I Vetenskapsradion summerade Per Helgesson rymdhistorian lite dystert men träffsäkert: kapplöpning till månen, olyckor och triumfer, Hubbleteleskopet och Christer Fuglesang. Ibland bra, men inte som man tänkt sig, och nu är det över. Temat återkommer. Inte heller för Svenska dagbladets kolumnist Lars Ryding gick det som han tänkt sig: ”En gäspning för nästa rymdäventyr” är den passande rubriken. Ryding håller med ledaren i brittiska Economist den 30 juni att rymden drabbats av avtagande avkastning och är helt enkelt inte lika kul som förr. Skånskans ledarskribent Lars J Eriksson är inne på samma deprimerande spår: enligt honom har erövringen av rymden till och med varit ”ett av mänsklighetens stolligaste beslut”.
Intressantare tongångar finns också. Rymdstyrelsens Olle Norberg intervjuas av TT (Expressen) och efterlyser tydliga besked om vad som händer i efter färjorna.
– Det är väldigt många av oss som hoppas att NASA ska ta bladet från munnen och berätta hur planen ser ut, säger han och ekar det som astronomkändisen Neil DeGrasse Tyson skrev på Twitter i fredags.
”Annars gör vi egna planer”, skulle man vilja att Olle Norberg menar. Och intressant nog går nu ESA ut med att Europas förslag till en egen rymdfärja, IXV, ska få testflygas redan 2012. Men NASA är (som Sydsvenskan påpekar) fortfarande världsledaren och det är konstigt att NASA:s budgetkris och nedläggningsbeslutet om James-Webb-teleskopet inte blir föremål för mer analys i medierna.
USA:s föreslagna prioriteringar mellan rymdteleskop, klimatforskning och raketutveckling är i högsta grad politiska (se Steinn Sigurðssons senaste analys). I Sverige är rymden så pass opolitisk att det kan bli jättekonstigt bara en politiker tar upp den. Varför inledde statsministern Fredrik Reinfeldt sitt tal i Almedalen med sina funderingar om liv ute i rymden? (SVT Play). Det är en oerhört fascinerande fråga som jag ännu inte fått svar på, säger han, och låter såklart både sansad och nyfiken. Sedan skämtar han bort inledningen med en kommentar om huruvida en viss kvällstidning finns i rymden. I resten av talet är det globala förändringar och hotet från de rödgröna som står i fokus. Jag håller i brist på bättre bevis med Katrine Kielos i Aftonbladet. Han vill att vi ska tro att han läser Economist. Men, och det här missade Kielos, han har ännu inte gett upp på rymdutforskningen. Det där lilla får vi nöja oss med så länge.
Ja, det är nog så att gemene man tar de flesta rymdäventyren med en stor gäspning. Det tycks vara så att det behövs något mer spektakulärt för att rymden ska intressera den breda allmänheten. Man är helt enkelt lite blasé efter alla Apollofärder och annat. Faktum är ju att inte ens amatörastronomer är särskilt intresserade av rymdfärjan och vad den sysslar med. NASA:s rapportering från Atlantis sista färd är ju dessutom nästan lite löjeväckande i sin detaljrikedom.
Rymdfärjorna kan vi nog klara oss utan. Det är betydligt värre om inte James Webb-teleskopet kommer upp. Arbetet med att reducera det amerikanska budgetunderskottet kan komma att kräva en hel del offer i form av minskade anslag till rymdforskningen. Det vore synd. Paradoxalt nog kan de planerade ryska och kinesiska rymdsatsningarna åter får fart på USA. Då blir det en fråga om nationell prestige och det är man ju bra på där borta i väster.
Comments are closed.