I december meddelade Vetenskapsrådet vilka forskare som fått nya anslag. Bland astronomiprojekten som fått pengar är två som är extra spännande och som får extra mycket pengar – trots att de kanske inte lyckas. Anslagen är de första genombrottsbidragen som Vetenskapsrådet stödjer. Vilka är projekten som ska vända upp och ner på vår världsbild?

Bild: EPA
Finns det stjärnstoft här? Ett stycke stillahavsbotten utanför Kaliforniens kust. (Bild: EPA)

Stjärnstoft på havsbotten. År 2000 slog upptäckten ner som en bomb: radarmätningar gjorda i Nya Zeeland hade hittat en ström av små, små gruskorn, sådana som gör meteorer, som såg ut att ha sina ursprung utanför solsystemet. Inte nog med det, källan tycktes vara den närliggande, unga stjärnan Beta Pictoris, 63 ljusår bort. Sedan dess har enstaka sådana interstellära stoftkorn hittats i rymden av NASA-sonden Stardust. Men kanske det går att hitta stjärnstoft här på jorden? Fysikern Birger Schmitz vid Lunds universitet vill göra ett försök – i havsbotten i Stilla havet. Schmitz tror att där går att hitta 10 gruspartiklar på kvadratmeter i extremt långsamt avsatta sediment. Lyckas han så får vi ett helt nytt forskningsfält och kan göra experiment på materia från ett annat solsystem.

Bild: Nordita/A. BrandenburgFlera veckors beräkningstid ger en eggande ny bild av solen. (Läs mer om videon hos Sabine Hossenfelder)

En lösning på solfläckarnas gåta? Vid forskningsinstitutet Nordita i Stockholm undersöker Axel Brandenburg hur man kan bygga modeller av solen i datorn. Hur solen skapar solfläckar, hur de rör sig och hur de kopplas till stormarna som ger oss både norrsken och i värsta fall, elavbrott, är inte något som någon förstår. För att förklara att solfläckar bildas har teoretiker känt sig tvungna att anta att de är topparna på heta, magnetiserade, äh, strukturer (”isberg” vore ju fel term) som sträcker sig långt in i solen. Men enligt Axel kan de gå att förklara med mindre extrem fysik, tack vare ett nyupptäckt fenomen som han kallar den negativa effektiva magnetiska tryckinstabiliteten, eller NEMPI.
– Det vi har att göra med här är ett nytt och outforskat fenomen, säger Axel.
Fenomenet uppstår i solberäkningarna, men uppstår det även i solen? En dator är inte någon stjärna, men med mer datorkraft och fiffigare kod så kanske närmar sig beräkningarna verkligheten. Genombrottet kanske står för dörren, och Axel söker redan hugade forskare som kan hjälpa till med projektet.