Så kanske det ser ut nära Kepler-186 f, officiellt jordlikast hittills i galaxen. (Bild av rymdkonstnär: NASA Ames/SETI Institute/JPL-Caltech)
NASA:s rymdteleskop Kepler har upptäckt en planet som är lika stor som jorden och lagom långt från sin stjärna för att flytande vatten kan finnas där. Planeten, Kepler-186 f, blir därmed den mest jordlika kända planet utanför vårt solsystem.
Upptäckten visar hur långt vi kommit med jakten på liv på annat håll i universum, men också hur långt vi har kvar. Om den verkligen är ”mycket lik” jorden, som Aftonbladet skriver i sin rubrik om upptäckten (se även DN), kanske vi aldrig får reda på. Planeten ligger liksom de flesta av Keplers andra planetupptäckter cirka 500 ljusår från oss, för långt bort för detaljerad uppföljning och inget tänkbart mål för ens framtida rymdskepp.
Kallar planeten en ”kusin” till jorden: Elisa Quintana ledde forskarlaget bakom upptäckten. (Foto: NASA Ames)Chanserna för liv är ändå skapliga, även om vi ännu vet mycket lite om vad som verkligen krävs för att liv ska uppstå på andra planeter. Den ingår i ett minisolsystem runt en liten röd stjärna, med ett år på bara 130 dagar, men tillräckligt långt ut för att kunna snurra i egen takt och inte alltid med samma sida mot sin sol, som dessutom skiner lagom varmt för att flytande vatten skulle kunna finnas där. Vi vet inte om den verkligen är en stenplanet som jorden men det verkar mest troligt att den är det.
Så vad händer nu? Kepler-186 f får en kort glansperiod som vår favoritplanet ute i Vintergatan, och blir ett affischnamn för Keplerteleskopets stora bidrag till mänskligheten, att bevisa bortom rimlig tvivel att små planeter som jorden är mycket vanliga i vår galax. Dess dataarkiv kan mycket väl ruva på andra lika lovande planeter även om teleskopet själv inte längre funkar som det en gång gjorde. Men det blir andra teleskop, antingen specialbyggda på jorden eller ESA:s Cheops och Plato i rymden, som får äran av att upptäcka jordarna som ligger tillräckligt nära oss för att kunna bekräfta spår av liv i deras atmosfärer.
Den nya planeten Kepler-186 f upptäcktes av ett team av astronomer lett av Elisa Quintana, som skrivit om den i en artikel i veckans nummer av Science. Läs mer om planeten här hos NASA.
I samma nummer av Science finns en annan spännande Kepler-upptäckt: dubbelstjärnan KOI-3278 som kan konsten att mikrolinsa sig själv. Einstein hade blivit grymt imponerad. Läs mer hos astronomen Ethan Kruse och hos Physics World.
Det är väl knappast att avståndet från
respektive stjärna är lika stort som jorden avstånd till solen som avgör om det kan finnas liv.
Det måste väl vara stjärnans egenskaper.
[…] nyupptäckt, eller i alla fall precis presenterad jordlik planet. Det är inte den första jordlika planeten som hittats, men det är den första och hittills enda riktigt jordlika planeten, dvs ungefär […]
Hur upptäckte man den här? Passerade den framför moderstjärnan och blockerade lite ljus?I så fall går det väl inte att säga annat än att något passerade framför stjärnan, eller..Går det att fånga några spectrallinjer från ett sånt här objekt eller är vi inte där än..
@Ove: Den passerade regelbundet framför stjärnan, ja. Sedan får man utnyttja Occams rakblad: andra saker än planeter i omloppsbana vore mycket uppseendeväckande, så en planet är trots allt den enklaste lösningen. Spektrallinjer ens från de största och ljusaste exoplaneter är extremt svårt att fånga, så du lär få vänta bra länge om du vill ha så pass bra bevis!
Okej,Robert.
Jag reagerade nog bara på ”mest jordliknande planet utanför vårt solsystem” pga en liten återkommande dip i stjärnljuset. men okej, jag förstår fast med hjälp av Occams rakniv kanske.
Undrar också om det är möjligt med interferometri (om det heter så) med ett teleskop på var sida om solen i jordbanan? Vad skulle upplösningen då kunna tänkas bli..
Då man känner till periodiciteten, hur ofta, som ljuset från stjärnan blockeras av planeten. Och man vet på ett ungefär stjärnans massa. Så kan man med Keplers ena lag beräkna avståndet mellan planet och stjärnan.
Man ser även på mängden blockerat ljus hur stor planetens area är.
Dessutom vet man stjärnans temperatur och kan så räkna ut mängden energi som träffar planeten.
Så nu vet man storlek och temperatur och kan påstå jordlik.
Comments are closed.