Upptäckten av utomjordiska världar är inte lika exotiskt som det en gång var. Under de senaste två decennierna har vi upptäckt tusentals av planeter utanför vårt solsystem. Men beroende på vilken metod man använder för att observera exoplaneterna kan man bara bestämma deras storlek eller massa. Därav är det viktigt att hitta förhållanden mellan dessa två egenskaper.
Förhållandet mellan massa och radie är inte monotont utan har en skarp övergång mellan steniga planeter och gasjättar. Denna övergång sker vid cirka 2 jordmassor. De planeterna som är lite större än jorden – så kallade superjordar, som identifierats i mångfald omkring andra stjärnor – är troligen nästan alla mer lika Neptunus och Uranus än jorden. Äkta, steniga superjordar utgör i så fall bara en lite massintervall. Jordar tycks inte vara så mycket mer super än vår egen.
Detta är särskilt intressant eftersom om superjordar skulle omklassificeras till neptunusvärldar skulle det innebära att vårt solsystem inte är så ovanligt som man hittills trott. Tre av de åtta planeterna i solsystemet är klassificerade som neptunusliknande enligt denna nya studie – Uranus, Neptunus och Saturnus – vilket passar in med att man också observerat att dessa världar är de mest vanliga omkring solliknande stjärnor.
Bilden längst upp har klippts ur infografiken Exoplanets av den slovakiske konstnären Jay Simons (Martin Vargic), som också har copyright på bilden. Originalet hittar du hos konstnären på deviantart.com.
