Titelbild: Interstellära asteroiden A/2017 U1 observerad med William Herschel Telescope i La Palma, Spanien. Bild: Alan Fitzsimmons, Queen’s University Belfast och Isaac Newton Group La Palma.
I slutet av förra veckan spred sig en nyhet om ett objekt teleskopet Pan-STARRS 1 på Hawaii observerade redan innan den 19 oktober. Objektet verkade först vara en jordnära asteroid eller komet (en NEO, ”Near Earth Object”). Men när Dr Rob Weryk vid University of Hawaii satte sig för att undersöka dess bana märkte han att inget verkade normalt.
– Dess rörelse kunde varken förklaras med vanliga asteroider eller kometers banor, säger Weryk i NASA:s pressmeddelande.
Den måste ha kommit från utanför solsystemet. Rapporter kom snart från bland annat NASA och Scientific American.
Det är första gången någonsin ett sådant objekt har blivit upptäckt. Det möttes till en början av skepsis men med fler observationer under en längre tid kunde man begränsa banan avsevärt. Idag (30 oktober) har man mätt en excentricitet på 1,196±0,001 (projectpluto.com). Excentricitet är alltså ett mått på hur rund en omloppsbana är, där noll innebär en helt cirkulär omloppsbana. Detta ger istället en rejält hyperbolisk bana och en hastighet långt över flykthastigheten från solsystemet. Mätningarna ger den även en interstellär marschfart på 26 kilometer per sekund, drygt 11 500 år per ljusår.
För Populär Astronomi berättar Eva Wirström, astronom på Chalmers, att den först fick kometdesignationen C/2017 U1, men den visade inga tecken på aktivitet eller sublimering (kometer bildar som bekant svansar av upphettat material när de flyger nära solen) så den har nu asteroiddesignationen A/2017 U1. Det finns ännu ingen standard för namn på förbipasserande interstellära objekt så när IAU (Internationella Astronomiska Unionen) har bestämt en lär den byta namn igen.
A/2017 U1 har en bana som förde den mot solsystemet rakt ”ovanifrån” ekliptikan vilket gör att man kan utesluta interaktion med gasjättarna i solsystemet. Den beräknas ha varit på Neptunus avstånd från solen i november 2012. Den föll in förbi solen på ett avstånd mindre än Merkurius bana den 9 september, ner nedanför ekliptikan och sedan upp förbi jorden så att Pan-STARRS kunde observera den och den är nu på väg ut igen.
Asteroiden är knappt en halv kilometer i diameter och mycket mer vet man inte. Den lär ha blivit utkastad från ett annat solsystem för miljoner år sedan innan den råkade komma nära solsystemet. Upptäckten stämmer överens med dagens teorier om hur planetsystem bildas och hur mycket material som kastas ut i interstellär rymd på grund av dessa processer.
