Att dinosaurerna dog ut i samband med ett asteroidnedslag är en väl etablerad teori, dessutom allmänt spridd. Nu har ett forskarlag med deltagare från bland annat Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, kunnat datera händelsen med i sammanhanget osedvanligt god precision. Dinosauriernas era ändade en junidag för 66 050 000 år sedan.

Bild: © Simon Stålenhag/Naturhistoriska riksmuseet
Iguanodoner en vanlig dag före katastrofen, så som konstnären Simon Stålenhag föreställer sig dem. Bild: © Simon Stålenhag/Naturhistoriska riksmuseet

Om vi börjar med själva händelsen, så är den den senaste av en serie massutdöende som har skett genom jordens historia (ja, förutom den vi själva är inblandade i). I litteraturen omnämns den som Krita-Tertiär-händelsen, namnet av att den markerar övergången mellan två geologiska epoker, Krita och Tertiär. Denna tilldragelse utlöstes inte av långtgående klimatförändringar, utan av att en stenbumling, en meteorit, i ungefär samma storlek som Mount Everest slog ned i det som idag är Yucatan-halvön i Mexico. Energin som frigjordes var förstås enorm och drabbade jorden med tsunamis, jordbävningar, jordskred och skogsbränder. Efter nedslaget beräknar man att himlen över hela jorden var förmörkad i omkring ett år, men påföljd att temperaturen sjönk kraftigt och att en hel växtsäsong gick om intet. Dinosaurierna, som därmed förlorade sin födokälla, utplånandes i princip helt. Av fossillagret framgår att av landdjuren överlevde bara smådjuren, de som vägde mindre än omkring 25 kilo. En del mindre bevingade dinosaurier, förfäderna till våra fåglar, överlevde också.

Tidigare har man daterat händelsen till omkring 65 miljoner år sedan. Därtill har det stått klar sedan början av 90-talet att nedslaget måste ha inträffade i början av juni, detta eftersom halten av fossiliserade sporer som ligger precis under det mycket väldefinierade berglager som markerar händelsen geologiskt, innehåller stora mängder sporer från växter som blommar i början av sommaren. Nu har man med tidigare oöverträffad precision också kunnat fastställa när detta hände.

Bakom upptäckten, som publicerats i den ansedda tidskriften Geology, står ett internationellt forskarteam med flera deltagare från Sverige. Teamet har studerat en speciell sorts glaspärlor, så kallade tektiter, som bildades vid nedslaget och som återfunnits i ett par cm tjock lager på ön Gorgonilla, utanför Colombias Stillahavskust. Pärlorna, som är upp till några centimeter i diameter, har kemiska egenskaper som gör att deras bildade kan tidfästas. Närmare bestämt har man studerat ett väldefinierade sönderfallet av Argon (40Ar till 39Ar). Och resultatet pekar alltså på att pärlorna bildades för 66 050 000 år sedan.

Lagret med glaspärlorna på ön Gorgonilla. Foto Hermann Bermudez.
Lagret med glaspärlorna på ön Gorgonilla. Foto Hermann Bermudez.

Men även om nedslaget var förödande för livet på jorden, återhämtade sig växtligheten snart, vilket i projektet har letts i bevis av paleobotanikern Vivi Vajda. Hon har ägnat sig åt den ovan nämnda fossiliserade växtsporerna, och då kunnat visa att växtligheten i tropikerna drabbades hårt vid nedslaget, men också att den redan efter ett par år var tillbaka. Om det idag är gräsen som behärskar jorden, så var det på dinosauriernas tid ormbunkarna som hade denna roll, så det var förstås ormbunkarna som återvände först.

Upptäckten rapporteras även ett pressmeddelande på Naturhistoriska museets hemsida.

Mer om nedslag och kratrar – i synnerhet Sveriges bästa nedslagskratrar – kan du läsa i Populär Astronomi 2018/2, som släpps i mitten av juni. Mer om Vivi Vajdas forskning kan du läsa i de tidigare artiklarna Livet reser sig efter ett kosmiskt nedslag av Vivi Vajda, Linda Larsson och Åsa Frisk (från 2010) och Jakten på kosmiska massmördare (2004).

Behöver du avsluta med dramatiska bilder av skräckslagna dinosaurier och världsomspännande flodvågor? Den här videon från Discovery innehåller det mesta.