Titelbild: Jorduppgång sett från den Japanska månsonden KAGUYA. Bild: JAXA
Inte helt obemärkt har Kina ett stort rymdprogram under utveckling med bemannade och obemannade farkoster (vi har många artiklar om dem här på Populär Astronomi). Just nu är Kinas fjärde månsond framme vid månen med deras andra månlandare. Ombord finns det svenska instrumentet ASAN. Den ska landa tidigt i januari 2019 vilket sammanfaller med Superrymdåret, då det är 50-årsjubileum för den första bemannade landningen på månen med Apollo 11 samt 100-årsjubileum för både Svenska Astronomiska Sällskapet och Internationella Astronomiska Unionen.
Den 8 december i år lyfte en Chang Zheng-raket i södra Kina från raketbasen Xichang. Dess last var rymdsonden Chang’e 4 med en strövare som ska landa på månens baksida. Sedan 12 december ligger den i omloppsbana runt månen. Dess slutliga mål ligger någonstans i South Pole-Aitken Basin (ungefär sydpolära Aitken-försänkningen). Där finns många möjliga landningplatser med något snällare terräng än vad som är vanligt på månens baksida. (Av okända skäl är baksidan mycket mer kuperad än månens framsidan.) Mer detaljerat om sondens uppdrag går att läsa om hos Planetary Society och GBTIMES.
Månen har 14 dagar långa nätter och för tillfället är landningsområdet höljt i mörker. Först tidigt i januari går solen upp i området så landningen lär inträffa tidigast den 3 januari, 2019. Går allt väl blir det första gången någonsin en farkost landar på månens baksida!
Med baksidan menas alltså att månen alltid har samma sida vänd mot jorden eftersom jorden och månen ligger så pass nära varandra. Baksidan kallas ibland för månens mörka sida fastän den är bara helt mörklagd då det är fullmåne. Samma fenomen som ger tidvatten på jorden har gjort att månens rotationshastighet är lika lång som dess omloppstid runt jorden. Ett dygn på månen är alltså ungefär fyra veckor. För att kunna hålla kommunikationen med landaren har Kina därför lagt satelliten Queqiao i en speciell omloppsbana runt jorden och månen så att den kan skicka vidare data från landaren till jorden.
Ett av experimenten ombord är det svenska ASAN (Advanced Small Analyzer for Neutrals) som ska mäta hur materialet i månens yta påverkas av solvinden. Den är byggd av Institutet för rymdfysik, IRF i Kiruna och ansvarig för ASAN är Martin Wieser som berättar i deras pressmeddelande att det är första gången ett instrument från IRF landar på månen. Läs mer från IRF här, en intervju med Martin finns på IRFs youtube-kanal och första 2019-numret av pappersupplagan av Populär Astronomi blir sprängfylld av månstoff!
– Hur solvinden […] påverkar månens yta är ett nytt forskningsområde och våra mätningar är viktiga för att förstå grundläggande fysikaliska processer. Djupare kunskaper om månytan och de processer som sker där är i sin tur en förutsättning för en framtida etablering av permanenta bemannade månbaser, förklarar Martin.
Ett annat spännande experiment är ett biosfärexperiment. Chang’e 4 har en behållare med potatis- och backtravfrön, och silkesmaskägg. Det är ett studentexperiment från Chongqing-universitetet som ska studera hur väl fotosyntes och syreupptagning fungerar på månen.
Inom Kinas månprogram är Chang’e 4 bara en av många planerade månsonder. På lång sikt planerar de en bemannad forskningsbas på månen så även Kina jobbar för en mänsklig återkomst dit. The Space Review har en djupare analys av Kinas program och mer finns på Kinesiska rymdprogrammets officiella sida för månprogrammet.
