Om vi en dag skulle bygga en bas på månen, hur skulle den se ut? För min del kan jag inte riktigt frigöra mig från visionerna i Månbas Alpha (eng. Space: 1999), som gick på teve när jag var i de tidiga tonåren (alla avsnitten finns på Youtube). Inte minst rymdskeppen de använde – The Eagle Transporter – framstår för mig som självklara den dag vi ska jobba på månen. Men dagens unga har förstås inte sett Månbas Alpha. När de funderar på vad som krävs för att bo och arbeta på månen blir resultatet förstås något helt annat, något som dessutom blev alldeles klart när European Space Agency (Esa) nyligen avslöjade vinnarna i sin Moon Camp Challenge.

Tävlingen, som har pågått under 2020-21, har engagerat ungdomar från hela världen och där de har deltagit i tre kategorier: Discovery (6-14 år) och där uppgiften varit att i mjukvaran Tinkercad designa en komponent till en tänkt månbas, som exempelvis ett rymdskepp; Explorers (6-14 år) där man, återigen i Tinkercad, tagit fram koncept för en komplett månbas; Pioneers (15-19 år) som också designat en månbas men i den mer avancerade mjukvaran Fusion 360. Alla projekten har varit integrerade i ordinarie skolundervisning. Uppslutningen har varit imponerande; totalt har drygt fyra tusen elever från 53 länder varit engagerade. I den första kategorin (Discovery) utses ingen vinnare, men nu är det alltså klart vilka som har vunnit i de andra två. Det ska också sägas att varje pris delas ut i två omgångar, till lag från länder som är anslutna till Esa och till lag från övriga länder.

I kategorin Explorers har ett lag från Polen, ett av Esas medlemsländerna, vunnit. Deras Moon Base Kernel är tänkt som ett ’månbasfrö’, och med en besättning om fem personer ska den bland annat kunna användas för att bygga nya och större anläggningar. Anläggningen ska uppföras i en krater nära månens sydpol eftersom det där finns tillgång till vattenis. För att skydda mot strålning och nedslag av mikrometeoriter är anläggningen täckt med en meter regolit (berggrund som av erosion och meteornedslag smulats sönder till grus och damm).

Interiör från Moon Base Kernel. Bild: Team Moon Base Kernel/Esa.

Förstapriset i kategorin Explorers för länder utanför Esa gick till ett amerikanskt lag och basen Mona Astra. Namnet förklaras av att mona på arabiska betyder en önskan eller begär och att astra på latin betyder stjärnor; en längtan till stjärnorna alltså. Basen består av elva olika byggnader, ett laboratorium förstås, men också växthus, gym, toaletter med mera. Även denna bas planeras för en krater nära sydpolen – tillgången på vattenis behövs för att tillverka syre, men också för att personalen och växthuset ska ha tillgång till vatten.

Översiktsbild Mona Astra. Bild: Team Mona Astra /Esa.

I den tredje kategorin, Pioneers, gick vinsten till AMAR, ett lag från Tjeckien. Projektgruppen bygger under sitt förslag med erfarenheter från egna experiment, men lutar sig också på beprövade tekniker. Även denna bas, som inte verkar ha något namn, tar sikte på sydpolen, och mera exakt på kratern Shackleton. Valet motiveras av att närheten till vattenis och av att kratern så gott som alltid är solbelyst. Ytterligare anledningar är att Nasas Artemis-program har siktet inställt på sydpolen, så området kommer att vara väl utforskat när AMAR ska byggas. Basen byggs genom en kombination av moduler som skjuts upp från jorden och moduler som skapade på plats genom 3D-printing med ett sorts regolitcement. Delar av anläggningen grävs ner för att skydda från de stora temperaturdifferenserna, och från kosmisk strålning och mikrometeoriter. Man uppskattar att det krävs ett uppemot tre meter tjock lager regolit för att skydda personalen.

En av modulerna som team AMAR ser framför sig. Bild: Team AMAR/Esa.

Slutligen gick ett förstapris i kategorin Pioneers även till månbasen Castrum, och ett lag från Slovakien som alltså inte är med i Esa. Basen är tänkt som ryggraden i människans ansträngningar för att kolonisera månen. Den kommer att vara helt självuppehållande och behöver alltså inte ha förnödenheter uppskickade från jorden. Basen, som även den byggs nära sydpolen, uppförs helt med hjälp av robotar och med uppblåsbara moduler i kompositmaterial. Modulerna är delvis nedsänkta i marken, och det är här personalen kommer att tillbringa sin mesta tid, detta för att skydda mot månens ogästvänliga miljö. (Filmklippet nedan — Team Via Appia/Esa — visar de olika modulerna som tillsammans utgör Castrum.)

Som framgår är den unga generationen full av tillförsikt inför framtida månfärder. Och förslagen, som jag här bara har skissat, är väl utvecklade och fulla av spännande idéer. Att det inte riktigt ser ut som i min ungdoms fantasier, är väl bara följdriktigt. Alla de vinnande förslagen kan studeras i detalj på Esas Moon Camp site, och skulle någon vill pröva sina vingar så har 2021-2022 års upplaga av tävlingen öppnat.