En nyupptäckt komet är nu på väg ut ur solsystemet för alltid. Komet C/2024 L5 (ATLAS), med ett namn snarlikt den mer ljusstarka kometen Tsuchinshan-Atlas, upptäcktes i juni 2024, och visade sig 2022 ha passerat nära Saturnus. Denna passage ändrade banan för komet Atlas, så att den nu är på väg ut i rymden mellan stjärnorna. Vår galax, Vintergatan, verkar vara rik på herrelösa kometer, och de kan lära oss mycket om hur planetsystem bildas och utvecklas. 

Vårt solsystem är inget urverk. Gravitationskrafterna mellan himlakropparna påverkar deras banor, och små förskjutningar sker hela tiden. Planeterna, som kretsar vitt åtskilda, rör sig i tillräckligt stabila banor för att förutsägelser av deras lägen hundratusentals år framåt i tiden ska vara möjliga. Mindre objekt, som asteroider och kometer, råkar däremot lättare ut för större störningar i sina banor. Ibland så kraftiga att objektet rentav kastas ut ur solsystemet för gott.

En av Pioneer-rymdsonderna passerar Jupiter, vilket ändrar kursen och ökar farten för sonden, i en s.k. gravitationsslunga. I denna fantasifulla bild från 1973 har Jupiter gestaltats som en person med en slunga. En jämförbar passage förbi Saturnus 2022 ändrade banan för komet C/2024 L5 (ATLAS). Bild: Nasa/Rick Guidice

En planet, till exempel Jupiter, kan med sin gravitation och rörelse ändra riktning och fart för ett mindre objekt som passerar nära planeten. Detta har använts för att sätta extra fart på rymdsonder. För komet C/1980 E1 (Bowell) fick en passage förbi Jupiter i december 1980 stora konsekvenser. Kometens bana ändrades så att den aldrig kommer att återvända till solsystemet, utan fortsätta genom den ödsliga rymden mellan stjärnorna.

Ett ödesdigert möte med Saturnus

Asteroiden (eller kometen?) Oumuamua, som upptäcktes 2017, och komet 2I/Borisov som hittades 2019, kom båda från rymden bortom solsystemet och visar att även andra stjärnsystem vräker iväg kometer. Solsystemet ger dock svar på tal.

Komet Bowell var tidigare det enda kända exemplet på en komet som kastats ut ur solsystemet, men en nyligen upptäckt komet har också visat sig vara på väg ut i Vintergatan på egen hand. Kometen, C/2024 L5 (ATLAS), upptäcktes 14 juni 2024 med ett automatiskt teleskop i Sydafrika, och bär namnet Atlas efter förkortningen på projektet som driver teleskopet. Den ska inte förväxlas med den aktuella och mycket ljusstarkare komet C/2023 A3 (Tsuchinshan-Atlas), där samma teleskop också var tidigt framme.

Den avlånga asteroiden Oumuamua rör sig i rymden mellan stjärnorna, med vintergatsbandet synligt i bakgrunden. Denna konstnärliga bild ger en uppfattning om ungefär hur komet C/2024 L5 (ATLAS) kommer att färdas långt efter att den lämnat solsystemet. Denna bild är titelbild till inlägget. Bild: Arndt Stelter (Wikimedia Commons)

Det visade sig snart att Atlas inte följer en sluten bana runt solen, utan en öppen bana av en typ som kallas hyperbolisk. Kometer med hyperboliska banor antas i allmänhet komma från Oort-molnet, den väldiga reservoar av kometer som antas ligga tiotusentals gånger längre bort från solen än vad jorden gör.

Beräkningar visade att Atlas fick en hyperbolisk bana i januari 2022, när kometen passerade knappt 500 000 km från Saturnus (närmare än vad många saturnusmånar kretsar). Bröderna Raúl och Carlos de la Fuente Marcos vid Complutenseuniversitetet i Madrid har, tillsammans med norske astronomen Sverre Aarseth, i en ny artikel studerat komet Atlas bana ut ur solsystemet.

Vräkt ur solsystemet

Bröderna de la Fuente Marcos har använt sig av en programkod som Aarseth (90 år och alltjämt verksam i Cambridge) utvecklat. Koden gör det möjligt att göra en simulering av solsystemet, där man i små steg kan låta planeterna flytta sig i sina banor och beräkna hur de påverkar till exempel en komet. Tiotusen simuleringar gjordes för att undersöka banan för Atlas.

Enligt den nya artikeln hade Atlas före mötet 2022 med Saturnus en excentrisk, men sluten, bana runt solen. Nu visar simuleringarna med Aarseths programkod att Atlas kommer att avlägsna sig från solsystemet, den närmaste årmiljonen i riktning mot stjärnbilden Triangeln.

Komet Hale-Bopp och Vintergatan, fotograferade 10 mars 1997. Synfältet är 55 grader brett. Hale-Bopp har en omloppstid på 2400 år och är inte på väg att lämna solsystemet. En komet har ingen svans när den rör sig i rymden mellan stjärnorna, men denna bild visar Vintergatan och en komet på ett tjusigt sätt. Bild: Eckhard Slawik/ESO

Komet Atlas tar nu en sista sväng förbi solsystemets inre delar, och passerar 10 mars 2025 som närmast solen. Då kommer kometen att vara ett objekt på södra stjärnhimlen, och beräknas nå magnitud 16. Det krävs då ett litet teleskop för att fotografera den, eller ett stort teleskop för att få syn på den.

Galaxen är full av kometer

Hittills är statistiken klen, med de inkommande Oumuamua och Borisov och de utgående Bowell och Atlas. Detta har dock inte hindrat astronomerna från att försöka beräkna hur många kometer som kretsar på egen hand i vår galax, Vintergatan.

I en översikt från 2023 uppskattar David Jewitt och Darryl Z. Seligman i USA att det kan finnas minst 10^25 (tio biljoner biljoner) kometer och asteroider som flyger herrelöst genom Vintergatan. Det är i storleksordningen hundra biljoner gånger fler än antalet stjärnor i galaxen. Samme Jewitt har, med kollegor, i en artikel från 2017 uppskattat att det hela tiden befinner sig 10 000 kometer och asteroider från andra stjärnsystem innanför Neptunus bana, på tillfälligt besök i solsystemet.

Vera Rubin-observatoriet på Cerro Pachón i Chile väntas under 2025 bli klart för observationer. Dess regelbundna genomsökningar av stjärnhimlen uppskattas varje år kunna leda till upptäckter av något tiotal asteroider och kometer från bortom solsystemet. Att studera dessa är ett jämförelsevis lätt och billigt sätt att utforska hur planeter bildas och utvecklas på andra håll i Vintergatan.

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN