Många hoppas på att finna bevis på utomjordiskt liv i galaxen och därmed äntligen få svar på huruvida vi är ensamma i världsrymden. De senaste veckorna har exoplaneten K2-18b fått stor plats i media och gett upphov till diskussioner med de potentiella tecken på liv som sägs ha observerats i dess atmosfär. Men vad är det egentligen man hittat? Och tyder det verkligen på liv?
K2-18b, med sina imponerande 8 jordmassor, kretsar kring en röd dvärgstjärna på 124 ljusårs avstånd från jorden. För några år sedan upptäcktes vattenånga i dess atmosfär, vilket ledde till spekulationer om vilken typ av planet det rör sig om. Det har föreslagits att vi har att göra med en typ av planet som saknar motsvarighet i vårt solsystem, nämligen en så kallad hyceanplanet – en vattenvärld där hela planetens yta täcks av hav. Eftersom vatten förknippas med förekomsten av liv har K2-18b därmed dragit intresset till sig som en av de potentiellt livsbärande exoplaneter som upptäckts.
Dessa idéer fick i mitten av april ett uppsving då ett forskarlag vid universitetet i Cambridge, med hjälp av Webb-teleskopet, upptäckte dimetylsulfid (DMS) och dimetyldisulfid (DMDS) K2-18bs atmosfär. På jorden produceras dessa gaser av marint liv, som exempelvis fytoplankton och vissa alger vilket må låta lovande, men gäller detta även på exoplaneter? Astrobiologen Alef dos Santos, postdoktor vid Umeå universitet, förklarar att DMS i en exoplanetatmosfär i sig inte kan tolkas som ett obestridligt tecken på liv:
– På vår planet betraktas DMS som en pålitlig biosignatur, eftersom det inte finns några kända ickebiologiska producenter av gasen här, säger Alef dos Santos, och påpekar att det rör sig om en enkel molekyl som mycket väl skulle kunna uppstå på exoplaneter som följd av geokemiska och atmosfäriska processer som skiljer sig från jordens.
– Även om DMS på jorden är exklusivt förknippat med biologisk aktivitet, kan vi inte anta att detsamma gäller exoplaneter.
Tidigare har man upptäckt förekomst av DMS på asteroider, vilket betyder att det sannolikt finns ickebiologiska processer som kan skapa molekylen. Granskar vi upptäckten av DMS i K2-18bs atmosfär, uppges mängden som tämligen riklig, men uppgifterna är baserade på endast ett observationstillfälle. Det är alltså fortfarande en relativt osäker upptäckt som ännu inte bekräftats av andra forskarlag. Vi kan jämföra det hela med upptäckten av fosfin i Venus atmosfär 2020, som vid en första observation avslöjade höga halter av biosignaturen, men som senare föreföll vara en felmätning och än idag har man inte lyckats lösa mysteriet med fosfinets vara eller icke vara. Med andra ord kommer det att krävas många fler mätningar av K2-18bs atmosfär innan förekomsten och mängderna av DMS kan fastställas mer exakt.
Bibiana Prinoth, som är doktorand vid Lunds Universitet och forskar om just exoplanetatmosfärer, anser att vi inte vet tillräckligt mycket om K2-18b för att kunna dra några slutsatser än.
– Ett av de mest kritiska antagandena som ligger till grund för hela argumentet är att K2-18 b är en hyceanvärld, säger Bibiana Prinoth och förklarar att detta är en typ av planet som än så länge är rent hypotetisk. Hon berättar att så länge vi inte kan bekräfta förekomsten av flytande ytvatten under en väterik atmosfär, förlorar tolkningen av DMS som en biosignatur en stor del av sin grund i och med vattnets roll vad gäller biologiskt liv.
– Om antagandet visar sig vara felaktigt, faller premissen helt och lämnar oss i bästa fall med detektionen av en molekyl som har uppstått utan biologiska processer.
I nuläget kan vi alltså inte säga att man har upptäckt utomjordiskt liv på K2-18b. Vad vi har är en enda observation av en slags molekyl som på jorden utgör en biosignatur, men på en planet som vi knappt vet någonting om. Fler och mer ingående observationer och mätningar kommer dock förhoppningsvis att lära oss mer om både planeten och möjliga tecken på liv.
