God arbetsmiljö är något som är viktigt på alla arbetsplatser, men kanske särskilt viktigt när man arbetar som astronaut. Om det är något tillfälle då man vill hålla sams med sina kollegor är det när man ska spendera 500 dagar tillsammans isolerade i en liten rymdfarkost, på väg till en planet flera miljoner kilometer bort. Forskare har nu med hjälp av simulerade modeller försökt ta fram hur den optimala besättningen för en framtida resa till Mars ser ut.
I sin senaste artikel beskriver Iser Pena och Hao Chen hur rymdbesättningar påverkas av bland annat medlemmarnas personligheter. De har i sin studie använt sig av en typ av datorbaserad modell som kan simulera aktörers handlingar, beslutsfattning och interaktioner. På detta sätt kan de med hjälp av datorer studera mänskligt beteende utan att behöva använda sig av riktiga försökspersoner eller verkliga människor.
Utifrån den så kallade femfaktormodellen, en modell som används för att dela in personer i olika personlighetstyper, har astronauterna tilldelats olika personlighetsdrag och satts samman i besättningar där astronauternas personligheter antingen har varit väldigt lika eller mer olika. Forskarna fördelade även kompetenser olika, så att en besättning antingen bestod av astronauter med samma kompetens, exempelvis kunde alla vara ingenjörer, eller olika kompetens, där det fanns både ingenjörer, läkare och piloter i gruppen.
När de olika besättningarna hade skapats fick de tillbringa en simulerad Marsresa på 500 dagar tillsammans, där de fick interagera med varandra, utföra uppdrag och hantera oväntade problem. Under tiden samlades data in om deras simulerade stressnivåer, hälsa och prestationsförmåga, samt hur väl deras sammanhållning upprätthölls.
De besättningar som hade svårast att hantera problem och upplevde högst stressnivåer var de grupper där astronauternas personligheter och kompetenser var mer lika varandra. Dessa besättningar hade även sämre sammanhållning i slutet av resan än de andra, mer olika besättningarna hade. De grupper som hade mer olika personligheter och kompetenser var i snitt bättre på att hantera olika problem och hade lägre stressnivåer genom hela experimentet.
Så hur ska den optimala besättningen se ut? Enligt forskarna i denna studie var det viktigast att astronauternas personligheter var mer olika varandra, eftersom de då kunde komplettera varandra bättre och fick en bättre sammanhållning, lägre stressnivåer och bättre hälsa. Det hjälpte dessutom ifall astronauterna var bra på olika saker och kunde ha olika synsätt på de problem besättningen mötte. Allra bäst var de grupper där astronauterna hade en hög grad av samvetsgrannhet och låg tendens till negativa känslor som exempelvis ilska, oro och ångest.
Vad betyder då detta för framtida astronaututtagningar? Studier som denna belyser vikten av att tänka på gruppsammansättningen, särskilt vid resor så långa som till Mars och tillbaka. Samtidigt betonar forskarna att det krävs fler studier i ämnet för att kunna göra bättre simuleringar och förutsägelser. De föreslår även att en besättning som kompletterar varandra psykologiskt och som jobbar aktivt med sammanhållning är en viktig del när framtidens Marsbesättning ska sättas samman.
