Det har gått mer än ett halvt sekel sedan människor besökte vår närmaste rymdgranne. Förseningar till trots – nu kan nedräkningen till nästa månfärd börja. Och även Esa har storslagna planer.
Efter astronautbesöket på månen i december 1972 med Apollo 17 klingade viljan till långväga bemannade rymdfärder av. Under början av 2000-talet uppstod dock olika planer på färder både till månen och till Mars.
För Nasa:s del bildades så småningom Artemisprogrammet, som även kom att utvecklas till ett internationellt projekt med involvering av bland andra europeiska Esa och japanska Jaxa, och i december 2022 kunde Artemis I bära den obemannade farkosten Orion runt månen och hem igen.
Under den gångna veckan har många väntat ivrigt på starten för den andra uppskjutningen inom programmet, Artemis II. Denna gång är färden bemannad och i besättningen ingår bland andra astronauten Christina Koch, den första kvinnan att bli månresenär.
Inom uppdraget för Artemis II ska besättningen färdas runt månen innan hemkomst till jorden, och även färdas längre bort från jorden än människor tidigare gjort. Apollo-färderna befann sig i låg omloppsbana runt månen, omkring 110 km över dess yta, medan Artemis II kommer passera förbi på en höjd av omkring 8000 km. Kommunikationen sker dels över radionätverk, dels via infraröd laser, skriver Nasa. Med lasern kan stora mängder data snabbt överföras till jorden.
Färden är tänkt att utgöra en förberedelse inför Artemis III, som 2028 förväntas placera människor på månens yta igen. Svenskamerikanska astronauten Jessica Meir är utvald till programmet, och om hon skulle väljas ut till besättningen på Artemis III blir hon både den första kvinnan och svensken att landa på månen.
Bränsleproblem och försenad start
Under veckan har test-tankning av raketbränsle – en så kallad Wet Dress Rehearsal – genomförts inför den kommande uppskjutningen, vilket Nasa löpande har rapporterat kring.
Starten var planerad till nu på söndag den 8 februari men flera problem – bland annat vätgasläckor, ventilbyten på rymdkapseln Orion och felande radiokommunikation på marken – har fördröjt datumet för starten ytterligare, rapporterade Nasa under tisdagen. Kallt väder och starka vindar bidrog ytterligare till förseningen.
Tidigast möjliga datum för start har därför skjutits fram till fredagen den 6 mars. Därefter finns ytterligare tio möjliga dagar under mars och april.
Esa med på ett hörn
Den Europeiska rymdorganisationen Esa har i samarbete med Nasa flera projekt på gång inom Artemisprogrammet, och många milstolpar uppnåddes under 2025.
Den mest centrala delen är servicemodulen till Orion, vilken till fullo är utvecklad av Esa i samarbete med privata aktörer, och som skall försörja besättningsmodulen med livsuppehållande system under hela rymdfärden. Servicemoduler till och med Artemis IV har redan levererats till Nasa, och modulerna till Artemis V och VI är för närvarande under konstruktion i Bremen.
Rymdstation i omloppsbana runt månen
En viktig komponent i Artemisprogrammet är konstruktionen av en internationell rymdstation i omloppsbana runt månen: Lunar Gateway. Modulen Halo, som tillverkades i Italien, levererades till USA i februari 2025.
Arbetet med den europeiska modulen Lunar Link fortskrider. Denna kommer att svara för kommunikationen mellan Gateway, rovers, landare och satelliter, på och omkring månen. Uppsändningen är planerad till tidigast 2027.
I samarbete med Jaxa pågår även utvecklingen av habitatmodulen Lunar I-Hab till rymdstationen. Denna är planerad att sändas upp tidigast 2028 med Artemis IV. Slutligen är modulen Lunar View – som tillsammans med Lunar Link kommer att bilda modulen ESPRIT – planerad att sändas upp med Artemis V tidigast 2030. Härifrån kommer astronauterna att kunna beskåda månen genom stationens största fönster.
Europeisk landare på månen 2030
Esa utvecklar även en egen månlandare som döpts till Argonaut. Projektet är tänkt att understödja Artemisprogrammet samtidigt som Europa får en oberoende tillgång till månen genom det egna Terra Novae-programmet. Den är därför planerad att sändas iväg på en raket av typen Ariane 64 tidigast 2030. Innan dess är förhoppningsvis ESA:s “mån-GPS” Moonlight på plats för att underlätta navigation.
Även ett radioteleskop, Astronomical Lunar Observatory, skall placeras på månens baksida. Utvecklingen av ALO sker på Universitetet i Groningen. Vissa delar är tänkta att sändas med den första Argonautlandaren, och teleskopet kan förhoppningsvis i sin helhet stå färdigt omkring 2035.
Om du (på sätt och vis) vill följa med på färden till månen, så kan du skicka in ditt namn till Nasa. Alla insända namn kommer att lagras på ett minneskort, som följer med besättningen.
