För en tid sedan fick vi de första bilderna från Vera Rubin-teleskopet. Nu har ytterligare ett instrument öppnat sina digitala ögon mot himlarna: Vista-teleskopet vid Paranal i Chile har utrustats med ett superspektroskop: 4-metre Multi-Object Spectroscopic Telescope (4Most) – och premiärturen gick av stapeln för bara några veckor sedan.
Det som gör instrumentet unikt döljer sig i termen ”Multi-Object”. Framför detektorerna sitter 2400 optiska fibrer, vilka samtidigt kan samla in ljus från lika många unika objekt. Fibrerna kan dessutom styras. När teleskopet riktas mot något område på himlen kan forskarna i förväg bestämma vilka objekt i det aktuella synfältet fibrerna ska riktas mot. Fibrerna leder sedan ljus från de valda objekten till olika typer av spektroskop. Resultatet vid varje exponering blir därmed spektrum för hela 2400 olika objekt.
Vid premiärturen riktades teleskopet mot området runt Bildhuggargalaxen (NGC253). Förutom att ta spektra av detaljer i galaxen och på stjärnor i en närliggande klotformig stjärnhop, fick man spektra på ett tusental stjärnor i Vintergatan och dessutom på ungefär lika många mer avlägsna galaxer. Och allt detta i en enda exponering.
Spektroskopi är grundbulten i den moderna astronomins metodarsenal, och ger information om bland annat himlaobjektens kemiska sammansättning, temperatur och rörelser. 4Most kommer under de första fem åren att arbeta med stora survey-undersökningar där den här typen av data samlas in. De planerade undersökningarna kan i grova drag sorteras in under under två olika vetenskapliga paraplyn: det första handlar om vår egen galax, Vintergatan, och syftar bland annat till att få bättre kunskap om stjärnsystemets uppbyggnad och historia; det andra handlar om avlägsna galaxer och avser att ge nya kunskaper om bland annat universums storskaliga struktur, om bildandet av de första stjärnorna, och om de supermassiva svarta hålens roll i galaxformeringen.
4Most är ett samarbetsprojekt mellan en rad olika institutioner. Det leds från Leibniz-Institut für Astrophysik i Potsdam, och svenska forskare deltar, dels via European Southern Observatory (Eso), där Sverige är anslutet, och dels genom institutioner vid Lunds och Uppsala universitet.
