När Viking 1 landade på Mars den 20 juli 1976 förändrades vår relation till den röda planeten. För första gången kunde forskare analysera marken direkt på en annan värld och söka efter spår av liv. Men de största upptäckterna under de femtio år som följt har kanske inte varit de svar vi fått – utan de nya frågor vi lärt oss ställa.
Långt innan den första rymdsonden nådde Mars var planeten sedan länge en del av människans fantasi. När den italienske astronomen Giovanni Schiaparelli genom sitt teleskop kartlade Mars under oppositionen 1877 beskrev han mörka linjer på ytan som canali – ett italienskt ord för rännor eller kanaler, som kan ha naturligt ursprung. När ordet översattes till engelska blev det canals, vilket antydde konstgjort ursprung och fick många att tro att det kanske fanns liv på Mars.
Den amerikanske astronomen Percival Lowell spann vidare på idén. Han menade att Mars beboddes av en avancerad civilisation som byggt ett världsomspännande nätverk av kanaler för att leda vatten från polerna över den uttorkade planeten.
Vetenskap och fantasi flöt samman. År 1898 lät H.G. Wells marsianer invadera jorden i Världarnas krig, medan Edgar Rice Burroughs gjorde Mars till scen för äventyrsromaner. Litteraturen hjälpte till att nära drömmen om en beboelig grannplanet.
Dröm byts mot verklighet
Först under rymdåldern började vi få svar kring Mars beboelighet. 1965 flög Nasa:s sond Mariner 4 förbi Mars och skickade hem de första närbilderna av planeten. I stället för bevattningskanaler och städer såg forskarna en kall och kratertäckt öken med en tunn atmosfär. Men Mars skulle komma att överraska.
Sex år senare blev Mariner 9 den första rymdsonden att gå in i omloppsbana runt en annan planet. När en global dammstorm lagt sig avslöjade bilderna från sonden enorma vulkaner, däribland solsystemets högsta berg Olympus Mons, det gigantiska kanjonsystemet Valles Marineris och uttorkade floddalar som skar genom landskapet.
– Vid den här tiden tänkte vi på Mars som en kall, torr och rostig planet, säger Merve Yeşilbaş, forskare i astrobiologi och astrokemi vid Umeå universitet.
Det var när Viking 1 för femtio år sedan gjorde den första lyckade landningen på Mars som utforskningen tog fart. För första gången kunde forskare göra geologi, meteorologi och kemi direkt på planetens yta. Viking 1 tog panoramabilder, analyserade marken och genomförde de första biologiska experimenten på en annan planet. Några veckor senare anslöt Viking 2.
Men resultaten från landarna förbryllade. Ett av experimenten gav utslag som skulle kunna tolkas som biologisk aktivitet, medan andra inte hittade några organiska molekyler alls. Vissa tänkte att det var biologiska spår från jorden som hängt med. Under många år drog forskare slutsatsen att Mars var helt steril.
Följ vattnet
De följande decennierna efter Viking fortsatte utforskningen. Med instrument som CRISM ombord på Mars Reconnaissance Orbiter kartlade man vattenhaltiga mineral över hela planeten – lermineral, sulfater, karbonater och salter som bara kan bildas när bergarter reagerar med flytande vatten.
– Det som förändrade allt var upptäckten av vattenhaltiga mineral. De är kemiska fingeravtryck från en mycket blötare historia, säger Merve Yeşilbaş.
Mineral fungerar som tidskapslar. Genom att förstå under vilka förhållanden de bildades kan man läsa av Mars klimat, kemi och hur beboelig planeten var vid olika tidpunkter.
– Det är inte en enda upptäckt i sig, utan en serie resultat från både strövare och sonder som visat att den tidiga Mars var betydligt mer jordlik än vi tidigare trodde – med vatten, en tätare atmosfär, nära neutrala vattenmiljöer, varma källor och omfattande lermineralisering, säger Sanna Alwmark, geolog vid Lunds universitet.
– Men Viking lärde oss kanske den viktigaste läxan av alla, säger Merve Yeşilbaş.
För år 2008 upptäckte Nasa:s Phoenixlandare att ytan på Mars innehåller perklorater – salter som, när de hettas upp, bryter ned organiska molekyler. Just upphettning var den metod Viking använde för att leta efter organiskt material.
– När forskarna gick tillbaka till datan från Viking insåg man att de proverna som tidigare avfärdats som jordisk kontaminering i själva verket var nedbrytningsprodukter från organiska molekyler på Mars. Viking hade alltså upptäckt organiskt material hela tiden, vi hade bara inte förstått Mars kemi tillräckligt väl för att inse det, säger hon.
För Merve Yeşilbaş visar historien hur Marsforskningen förändrats över tid.
– Vi har gått från att söka ett enkelt ja eller nej till en betydligt mer tålmodig strategi. I stället för att bara leta efter liv försöker vi först förstå planetens kemi, beboelighet och hur eventuella spår av liv kan ha bevarats.
Strövarnas Mars
När strövaren Sojourner rullade ut över Mars 1997 visade den att små robotfordon kunde utforska planeten på egen hand. 2004 följde Spirit och Opportunity, som fann allt starkare bevis för att flytande vatten en gång format landskapet. Curiosity visade senare att Galekratern varit en sjö med förutsättningar för liv.
Perseverance söker nu efter biosignaturer i Jezerokratern samtidigt som den samlar in prover som en dag ska kunna analyseras på jorden. Just de proverna hoppas Sanna Alwmark ska ge svar på flera av Marsforskningens största frågor.
– Jag hoppas att vi ska kunna förstå vilka processer, biologiska eller geologiska, som skapade de intressanta strukturerna och den kemi som finns i Cheyava Falls. Jag hoppas också att vi ska kunna bestämma absoluta åldrar på bergarterna och förstå när Mars klimat förändrades och magnetfältet försvann. Det skulle ge ovärderlig kunskap om hur stenplaneter utvecklas.
Även Merve Yeşilbaş ser provåterföringen som nästa avgörande steg.
– Vi är närmare svaret än någonsin tidigare, men de definitiva testen kan inte göras på Mars. Den kräver laboratorier här på jorden. När proverna väl kommer hit tror jag att vi äntligen kommer att kunna ge ett tydligare svar på om Mars någon gång hyst liv.
Femtio år efter Viking har forskarna utvecklat både instrumenten och kunskapen för att ställa helt nya frågor. Jakten handlar inte längre om att hitta liv, utan om att förstå om Mars en gång var en levande värld. Svaret kan finnas i de stenprover som just nu väntar på att en dag få återvända till laboratorier på jorden.
