En märklig gammablixt, med tre utbrott på sju timmar, observerades 2 juli 2025. Dessa blixtar är vanligen korta engångshändelser, och trippelblixten förbryllar därför astronomerna. Ledtrådar har kommit från James Webb-teleskopet, som observerat den avlägsna galax där det small. För att förklara trippelblixten har bland annat en modell där ett svart hål faller in i en stjärna föreslagits.
Flera gånger i veckan blixtrar det till på himlavalvet. Blixtarna varar från under en sekund upp till flera minuter. Det blixtrar i gammastrålning, den mest energirika delen av spektrum. Gammastrålning hindras av jordatmosfären och blixtarna upptäcktes först med satelliter på 1960-talet. Sedan 1990-talet är det känt att blixtarnas källor ligger långt bortom vår egen galax. De är de mest energirika explosionerna i kosmos.
En gammablixt (på engelska Gamma Ray Burst, GRB) som är kortare än 2 sekunder räknas som just kort, och uppkommer då två extremt kompakta objekt slås samman: två neutronstjärnor, eller en neutronstjärna och ett svart hål. En sådan händelse observerades på ett spektakulärt sätt 2017. Då fångades både gammablixt och gravitationsvågor, när två neutronstjärnor smälte samman i en galax i stjärnbilden Vattenormen.
Tar gammablixten mer än 2 sekunder klassad den istället som lång. Dessa långa blixtar kan vara i flera minuter och uppkommer när en superjättestjärna dör. I blixtens efterglöd hittas ibland en supernova.
Tre blixtar på raken
Energin i en gammablixt är förödande. Blixtarna är därför engångshändelser, men i juli 2025 observerades en – eller, snarare, tre – gammablixtar som undantag från detta.
Nyheten om den första blixten spreds 2 juli 2025, via Nasas system för bulletiner om gammablixtar. Amerikanska rymdteleskopet Fermi, en arbetshäst på gammaområdet, hade registrerat en blixt i riktning mot stjärnbilden Örnen. Tio minuter efter upptäckt gick en bulletin ut. Enligt rutin fick blixten namnet GRB 250702B, där B avser andra gammablixten som upptäcktes den dagen.
Denna typ av bulletiner är vardagsmat i gammablixtbranschen, men under loppet av 2 juli 2025 kom fler bulletiner, om tre ytterligare blixtar i samma riktning på himlen. Att blixtarna hittades i riktning mot vintergatsbandet på himlen antydde att källorna kunde befinna sig i vår egen galax.
Redan dagen efter, den 3 juli 2025, meddelades från Kina att det kinesiska rymdteleskopet Einstein Probe observerat röntgenstrålning från samma håll, redan 10 timmar före uppblossandet av GRB 250702B. Amerikanska rymdteleskopet Swift kunde ringa in denna nya röntgenkällas läge med en osäkerhet i vinkel på någon tusendels grad. Vid europeiska VLT (Very Large Telescope) i Chile observerades denna plats på himlen i infrarött, och även där syntes ett nytt objekt på himlen.
Även radioteleskop användes för att följa upp de tidigare observationerna. Redan 5 juli 2025 stod det allt klarare att de gammablixtar som fått namnen 250702B, 250702D och 250702E troligen kom från samma källa. Namnet GRB 250702B används nu för alla tre blixtarna. Därmed hade en helt ny typ av gammablixt hittats, som tändes vid tre skilda tillfällen under loppet av flera timmar.
Avståndet till smällen
Det intensiva arbetet att ta reda på vad som small, och hur, har fortsatt under året som gått sedan GRB 250702B observerades. Avståndet till den trippla gammablixten var dock okänt under knappt två månaderna efter upptäckten.
Men utan kunskap om avståndet gick det inte att beräkna blixtens absoluta ljusstyrka, eller hur mycket energi som strålats ut. En grupp ledd av Benjamin Gompertz i brittiska Birmingham fick tidigt tillgång till rymdteleskopet James Webb för att observera GRB 250702B.
Gruppen tog ett spektrum av gammablixtens efterglöd, och av galaxen där blixtarna skett. Gompertz och medarbetarna visade att galaxens rödförskjutning är 1,036. Det betyder att våglängden hos ljuset från galaxen lite drygt fördubblats sedan det sändes ut. Rödförskjutningen visar att strålningen från galaxen (och gammablixtarna) sändes ut för cirka 8 miljarder år sedan, alltså långt innan solsystemet bildades.
I en studie ledd av doktoranden Eliza Neights i amerikanska Washington D.C. sammanfattas det vi hittills vet om hur mycket energi GRB 250702B strålade ut. När gammablixten nådde maximal utstrålad effekt strålade den ut några hundra gånger mer energi på en sekund än vad Vintergatan gör på samma tid, enligt Neights och hennes kollegor. Sådan effekt har observerats för andra gammablixtar, pekar artikelförfattarna på, men att GRB 250702B trippel hittills är unik.
Trippel blixt i en dammig galax
Gompertz och hans kollegor använde också det spektrum som de tagit med James Webb-teleskopet för att ta reda på mer om galaxen där det small. Galaxen visade sig vara sällsynt som värd för en gammablixt.
Galaxens spektrum är ovanligt rött. Jämförelse med teoretiska modeller visade markant brist på ljus vid kortare, blåare, våglängder. Detta pekar på att galaxen är mycket stoftrik. Jämför med en röd solnedgång: det blåa ljuset sprids bort, det röda når oss genom de tjockare luftlagren vid horisonten. Samma effekt påverkar stjärnljus på väg ut ur en stoftrik galax.
Jämfört med andra galaxer där gammablixtar observerats fann Gompertz-gruppen att galaxen GRB 250702B är ovanligt ljusstark i infrarött, och ovanligt stor.
Vad var det som small?
En ovanlig gammablixt i en ovanlig galax antyder att omgivningen runt GRB 250702B kan ha spelat roll för denna udda trippelsmäll, enligt Gompertz. Det är oklart vad som gav upphov till GRB 250702B, men Neights och hennes grupp går igenom en rad möjliga mekanismer.
Sammansmältning av neutronstjärnor, eller av vita dvärgar, verkar kunna uteslutas, anger Neights. De skulle vara för kort tid. En tidvattensönderslitning, där ett svart hål sliter sönder en stjärna, har föreslagits. En modell där ett svart hål faller in i en stjärna, börjar äta stjärnan inifrån och orsakar explosionen, skulle också kunna förklara GRB 250702B. Medan teoretikerna funderar vidare får observatörerna avvakta nästa trippelblixt.
