Historiebloggen , SvD och DN påminner om att det är exakt hundra år sedan jordens sista ordentliga meteoritnedslag, och ger varsin bild av vad som hände. Det gör även Bad Astronomy-Phil på sedvanligt målande engelska. Tidskriften Nature firar med en intressant knippe artiklar om farliga nedslag (sammanfattningarna kan man läsa utan prenumeration). Man konstaterar att de senaste årens kartläggningar av jordnära asteroider har gjort att man kunnat skriva ner risken av att träffas av en riktigt farlig asteroid inom de närmaste hundra år eller så. Tidigare motbeviset Apophis, som svischar förbi oss 2029 och 2036, behöver vi som bekant inte vara särskilt rädda för. Tunguska-meteoriten var mindre än Apophis, och fällde sina miljontals sibiriska träd genom att explodera i luften snarare än träffa marken. Något liknande skulle inte vara speciellt kul om det inträffade över till exempel Stockholm eller Beijing – eller någonstans där den kunde misstolkas av närmaste försvarsmakt. Hur pass sällsynt är det med nedslag av den klassen? Ganska, visar det sig. År 2003 utredde NASA hela spektret av risker från mindre stenbumlingar och rekommenderade nya kartläggningsprojekt. Men enligt den senaste forskningen så verkar det snarare så att risken från objekt i Tunguskas storleksklass är långt mindre än man tidigare trodde. De är helt enkelt för få därute. Risken att dö på grund av anfallande rymdstenar har seglat ner från ungefär samma som att dö i flygtrafiken till samma som att dö i en fyrverkeriolycka. Trevliga nyheter från forskarna alltså (eller pinsamt för de som ropat varg, om man så vill). Hotet från rymden är inte helt avblåst men betydligt mindre än bara för några år sedan.