Åtta perseider på en timme – det låter inte mycket men jag är helnöjd i alla fall. Ni som stannar uppe längre (det är bara kvart i ett när jag skriver detta) ser säkert fler. Efter mina råd i Stockholm City var det väl min plikt att kontrollera hur det var att ligga på rygg på altanen med ögonen på den klara stockholmshimlen. Det var lika trevligt som jag hade hoppats, inte minst för att kvinnan som jobbar natt på plan 4 var ute och rökte, så vi kollade på lite stjärnfall tillsammans och diskuterade hur långt bort stjärnorna är och vilka det är som faller. Perseiderna var som sagt lite glesa men ibland spektakulära, Jupiter hängde som en liten gul boll i sydväst medan Vintergatan klev sakta fram ur stadsdiset i takt med att ögonen blev nattvana och det sista dagsljuset tynade bort. Andromedagalaxens bomullstuss lyste blekt i fjärran. Jag twittrade lite grann men mobilen förstör nattsynen. Assi rapporterar moln över Göteborg, så nog hade vi tur här. Trekampen går vidare mot månförmörkelsen den 16.