Paul Bellan vid Caltech i Kalifornien är en plasmaforskare, som nu lagt fram en idé om hur nattlysande moln fungerar. Dessa pärlemorsskimrande moln syns främst mellan 50:e och 70:e breddgraden norr och söder om ekvatorn, alltså riktigt bra från svensk mark. De uppträder främst på somrarna, eftersom luften i mesosfären, 85 km över jordens yta, är som kallast då (ironiskt nog).
Nattlysande moln över Moskva. (Bild: Peter Dalin/IRF)
För 25 år sedan upptäckte man att de nattlysande molnen reflekterar radarvågor starkt, men ingen har kunnat förklara varför. Man tror nu att det beror på att de små iskristallerna som bildar molnen är täckta med en tunn hinna av järn och natrium, och att radarvågor studsar mot dessa små metallkorn ungefär som röntgenstrålning reflekteras mot vissa kristaller.
Mycket av dessa metaller tror man kommer från små meteoriter, när dessa passerar atmosfären. Järnet och natriumet lägger sig i ett litet skikt en bit ovanför området där nattlysande moln brukar synas. (Natriumlagret används ofta idag vid stora teleskop för att skapa en referenskälla på himlen, då man skjuter med en stark laser på natriumet för att skapa en lysande prick på valfritt ställe.) När de nattlysande molnen sedan bildas, fälls metallerna ut som en tunn film runt dem, då temperaturen är åtminstone 120 minusgrader.
Du kan själv läsa pressreleasen här, eller kolla in P-M Hedéns fantastiska galleri över de vackra nattlysande molnen.
