Det är snart dags för tredje delen i denna serie, men innan dess måste den andra avslutas.

Galilei observerade alltså Venus i slutet av 1610. I december skrev han till Giuliano de Medici, statsstaten Toscanas ambassadör  i Prag, att han gjort en upptäckt som innebar ett starkt stöd för den kopernikanska hypotesen. Det var ännu för tidigt för att avslöja vad det handlade om, men för att garantera prioritet gömde han själva upptäckten i ett anagram som bifogades brevet. För den som kunde lösa anagrammet sa det fritt översatt att  ”kärlekens moder emulerar Cynthias figurer”, det vill säga att Venus visar samma faser som Månen. För att förstå vad Galilei menade kan vi betrakta nedanstående figurer (Figurerna kommer från Galileis Sidereus Nuncius or the Sidereal Messenger (Chicago, 1989) men är här hämtade från en rapport från studenter i vetenskapshistoria vid Rice University):

Venus faser enligt Ptolemaiosvenus-faser-kopernikus1

Till vänster har vi Venus rörelser och faser enligt den traditionella, ptolemaiska uppfattningen. Venus rörelser beskrivs här genom en kombination av två cirkelrörelser: en deferent som långsamt roterar runt jordens centrum (och därmed universums centrum), och en epicykel som följer med deferenten samtidigt som den roterar kring sitt eget centrum. Venus sitter fäst på epicykeln. Vi behöver inte gå närmare in på detta cirkelmaskineri här, utan blott konstatera att i denna modell befinner sig Venus alltid mellan Jorden och Solen, och att fasen därmed aldrig kan bli full. Till höger har vi istället det moderna, kopernikanska systemet. Här är solen i (universums) centrum och både jorden och Venus roterar kring denna. Här kan vi istället notera att när Venus rör sig bortom solen, sett från jorden, krymper hon samtidigt som fasen går mot full (givetvis kan vi inte se henne när hon är precis bakom solen).

När Galilei observerade Venus denna höst 1610 var fasen i växande. Han var anhängare av den kopernikanska läran och man kan föreställa sig att det var med en viss ängslan som han kväll efter kväll ställde upp sitt teleskop. Framåt jul kunde han konstatera faktum, vilket bland annat illustreras av denna figur som han senare skulle publicera:

galileo_12

(Bilden från Galileis Il saggiatore, 1623 här hämtad från IAY hemsida)

För Galileis del, och för många andra, var detta det första avgörande beviset för att Kopernikus hade rätt när han gjorde jorden till en planet bland alla de andra.