Därmed dags för andra delen i detta strövtåg. Från himlavalvets skenbara rörelser går vi vidare till vår första planet. Utgångspunkten tar vi hos Galilei.
Om man sveper med en vanlig fältkikare över himlen en mörk kväll, så står det omedelbart klart att kikaren avslöjar massor av saker som man inte kan se med blotta ögat (pröva gärna). Detta är förstås trivialt ur ett modernt perspektiv, men flyttar vi tillbaka jämnt 400 år så var det allt annat än trivialt. Teleskopet var det första instrument människan skapade som på något sätt förstärkte våra sinnen. Galilei såg därför saker som ingen tidigare sett; några var spännande och kanske lite omtumlande, några hade sprängkraft nog att skjuta den traditionella världsbilden i sank. Han insåg omedelbart det sensationella i det han sett och fick snabbt ut sina upptäckter i tryck. Boken heter Siderius Nuncius, den himmelske budbäraren och publicerades i mars 1610. Framöver ska jag i denna serie återge en del av hans upptäckter. Av praktiska skäl måste vi emellertid gå händelserna i förväg och börja med en upptäckt han gjorde senare samma år, nämligen att planeten Venus har faser (precis som månen).
För detta observationsuppdrag krävs en vanlig fältkikare och helst också ett stativ. Venus är lätt att lokalisera. Planeten står ganska högt i sydväst vid mörkrets inbrott. Du känner igen Venus på att den, månen oräknad, är det ljusstarkaste objektet på himlen. Är du inte van att använda kikare finns en instruktion om hur man ställer in skärpa på båda ögonen här (under ”Personliga inställningar”). Har du inget stativ så måste du stödja kikaren mot ett fast underlag (ett staket, en stolsrygg eller liknande). Generellt gäller att ju bättre du kan fixera den, desto mer och bättre kommer du att se.
Studera nu planeten i kikaren. Hur ter den sig? Vad du ser beror på kvaliteten och storleken på kikaren och alltså även på hur stilla du kan hålla den. Men kanske kan du iallafall ana att den inte är rund. Ser du en skära, så ser du också vad Galilei såg. Jag håller an någon vecka innan jag berättar varför detta gav Galilei fjärilar i magen.
/Johan
