Rymdteleskopet Keplers 95-megapixel-ccd-kamera kommer troligen att upptäcka tiotals om inte hundratals planeter ner till jordens storlek. Den kommer att i 3,5 års tid stirra på 100 000 stjärnor ett område kring Svanens stjärnbild i förhoppning om att en planet far förbi. (Foto: NASA)
Som bland andra Astrowebb, SvD, DN och AB) rapporterar är det idag dags för NASA:s planetjägarteleskop Kepler att inta rymden. Teleskopet använder samma knep som europeiska succén Corot för att upptäcka planeter runt stjärnor i vår närhet. Keplers kamera kommer att noga bevaka hundra tusen stjärnors ljusstyrka för att hitta ögonblicken då en planet åker förbi och skymmer stjärnan en smula. Kepler använder ungefär samma teknik som Corot men blir känslig för mindre ändringar i ljusstyrka. Det betyder att det ska kunna hitta mindre planeter, längre ut från sina stjärnor – inklusive planeter med jordens storlek i jordliknande banor runt solliknande stjärnor.
Det blir inga bevis för liv och inga tjusiga bilder, men vi kan nog vänta oss en strid ström av nyheter om den ’mest jordlika planeten hittills’. Samt en hel del kunskap om hur många små steniga planeter det finns därute, och vilka slags solsystem de bor i. Som med Corot kommer man dessutom lära sig en del om stjärnors icke-planetrelaterade flimmer: den delen av Keplers verksamhet har förresten NASA outsourcat till Danmark.
På nätet kan man följa NASAKepler i realtid på Twitter, och Kepler-missionens hemsida bjuder på en del skojsiga saker så som en en planisfär med planetförsedda stjärnor markerade, och ett tellurium gjort i Lego.
Nu blir jag sugen på att bygga ett legotellurium. Blir nog att ta en sväng förbi föräldrarna och leta upp kartongen med lego och ta hem. Har motorer och allt så det kan nog bli riktigt bra.
Jag måste fråga:
Är det givet att en planet passerar framför sin stjärna ifrån vårat perspektiv?
Är det inte så att de flesta planeter inte passerar emellan oss (kepler) och sin stjärna?
Eller är det helt enkelt så att man bara hoppas på att hitta den mycket litna delen som faktiskt gör det då det är bättre än inget?
Japp, så är det precis. Man hoppas fånga just de 10 procent eller färre som ligger rätt till. De övriga får man lov att leta efter med andra metoder. Det roliga är ju att om Kepler hittar x antal jordliknande planeter så kan man räkna ut att det måste finnas ännu fler som det inte ser.
Ligger vårt planetsytem i samma plan som galaxen? Kan man tänka sig att det är mer sannolikt att planeter roterar i ungefär samma plan, eller antas det vara mer slumpartat?
Mest slumpartat skulle jag tro (nån som vet bättre?). Som exempel lutar vårt solsystems plan 60 grader mot galaxens…. uj nu blev jag lite yr av tanken %-)
En god van till mig visade en gang hur man kunde se Jupiters manar med en vanlig kikare. De fyra manarna ligger tydligen valdigt nara det plan over vilket var galax ar utspritt over. (http://en.wikipedia.org/wiki/Jupiter#Interaction_with_the_Solar_System)
Eftersom de flesta naturliga sateliter i vart solsystem ocksa ligger valdigt nara samma plan (http://en.wikipedia.org/wiki/Ecliptic#Ecliptic_and_planets) trodde jag att detta plan var samma plan som galaxens, och foljdaktligen att alla solsystem hade ungefar samma plan. Men sa ar det inte!
Det verkar inte helle som om det finns nagon ”regel” for ovriga delar av Vintergatan heller. (http://www.physicsforums.com/showthread.php?t=209318)
Magnus
Kepler är uppe! (Nå, åtminstone fri från raketstegen och på rätt bana, AFAIU.)
Och tack Robert och Magnus för info om impulsmoment (banplan); det låter rätt naturligt så här i efterhand (förutom att man på förhand vet att Kepler m.fl experiment bygger på det).
Vilket håll som stjärnan och dess planeter roterar åt vid bildandet beror huvudsakligen på slumpmässiga, turbulenta rörelser i den del av ett molekylärt gasmoln som bildar stjärnan. Gasmolnet rör ju sig självt i bana runt galaxens plan, men det är de slumpmässiga, relativa rörelserna inne i gasmolnet som överförs till de protoplanetära skivorna för alla olika stjärnor som bildas i molnet (och därefter stjärnornas planeter.) Galaxens rotation och planetsystemets verkar på helt olika storleksskalor.
Comments are closed.