Tre rymdsonder har upptäckt bevis för vatten på månens yta – inte mycket men mer än noll, som man tidigare trott (Assi, DN, SVT). Indiens Chandrayaan-1, som havererade i augusti, har sett ett tecken på vattenbärande molekyler i månytans spektrum i infrarött ljus, tagit med instrumentet M3. Nya data från sonden Deep Impact, som numera heter Epoxi, och mycket gamla men nu omanalyserade data från Saturnus-sonden Cassini, bekräftar att det finns bevis på vattenmolekyler. Varifrån kommer vattenmolekylerna? Det är oklart, men Chandrayaan-1-teamet tror att de uppstår när solvinden krockar med månytan. En annan möjlighet är att kometkrockar spelar in på något sätt.

[uppdatering] Jag lyckades få tag i professor Stas Barabash från Institutet för rymdfysik i Kiruna. Han forskar om hur solvinden växelverkar med solsystemets planeter och månar och har jobbat med ett av de andra experimenten ombord på Chandrayaan-1.
PA: Kan solvinden ligga bakom vattnet på månytan, som forskarna tror?
– Det det ser är mycket intressant, och jag tycker att det låter rimligt. Idén att vatten skulle bildas på det här sättet är helt ny, och det är inte helt klart att det är möjligt. Sådana kemiska reaktioner kankse sker vid mycket låga temperaturer.
PA: Fick du något utav experimentet som du hade på Chandrayaan-1 innan den dog?
– Oja, vi är mycket nöjda och vi har en artikel på gång om resultaten.
Stas Barabash berättar att han och sina kollegor kommit fram till att solvinden absorberas inte helt när den träffar månytan.
PA: Tror du att det blir viktigt nu när man ska ta reda på hur vattnet kan bildas?
– Ja, det tror vi.

Upptäckten kommer nog inte att göra framtida månbasar lättare att driva. Antagligen får vi reda på mer när NASA:s sond LCROSS träffar månytan den 9 oktober. Då kommer svenska satelliten Odin att titta på; den är sedan tidigare en hejare på att se riktiga tecken på vatten i rymden.
Resultaten publiceras hos Science Express men var inte uppe när jag skrev detta.
Universe Today
New Scientist