Ljuset från jätteplaneten HR 8799 c syns i denna bild som ett knappt synligt vågrätt stråk från vänster (kortare våglängder) till högre (längre våglängder). Färgerna ska motsvara olika våglängder av infrarött ljus. De andra stråken i bilden uppkommer på grund av optiken i instrumenten NACO som använts för att fånga det första direkta spektrumet av en exoplanet. (Bild: ESO/M. Janson)
Nu kommer veckans andra svenska planetupptäckt (läs om den första här).
Minns du planettrion som 2008 blev det första främmande solsystemet på bild? Nu har ett forskarlag från tyska Heidelberg med svenska astronomerna Markus Janson och Carolina Bergfors i spetsen lyckats med bedriften att mäta spektrumet för en av planeterna. Tidigare har rymdteleskopen Hubble och Spitzer kunnat få fram spektra av exoplaneter, men bara genom att jämföra hur en stjärnas ljusfördelning skiftar när planeten försvinner bakom den. Det nya spektrumet av planeten HR 8799 c, taget med jätteteleskopet VLT i Chile, är visserligen brusigt och visar endast hur den ser ut i ljus med våglängd kring 4 mikrometer. Men det är först i sitt slag och räcker enligt forskarna för att konstatera att enkla teorier för planetens atmosfär och hur den lyser inte funkar speciellt bra.
Carolina Bergfors (bilden) är doktorand i Heidelberg och var med och genomförde de banbrytande observationerna. Hon berättar i ett mejl att vi kan vänta oss fler och ännu bättre spektra av planeterna runt HR 8799 framöver.
– Jag och Wolfgang Brandner var på Paranalobservatoriet i höstas för fyra gånger fem timmars observationer med NACO. Målet var att observera de båda yttersta av de tre planeterna i systemet, HR 8799 b (7 Jupitermassor, 68 ae från stjärnan) och HR 8799 c (10 Jupitermassor, 38 ae fran stjärnan). På grund av molnighet kunde vi dock bara använda oss av en natts observationer, totalt fem timmars observationer av HR 8799 c, varav den totala integrationstiden för spektrumet var ca 3 timmar. I framtiden hoppas vi att vi kan få ett spektrum av också den yttersta planeten och kanske till och med den innersta planeten, HR 8799 d (10 Jupitermassor, 24 ae).
Stjärnan och dess planeter ligger 130 ljusår bort i stjärnbilden Pegasus.
Pressmeddelande hos ESO (som jag var med och översatte)
