Hubblediagrammet, nära och i fjärran. (Bild: NASA/ESA/SDSS, R. Delgado-Serrano & F. Hammer/Parisobs, källa)
Observationer av både närliggande och fjärran delar av universum har visat att det finns många olika varianter av galaxer. Ett sätt att få en bättre förståelse för deras uppkomst och utveckling har, i snart 100 år, varit att klassificera galaxer i grupper som ser likadana ut. Ett sådant klassificeringssystem är den så kallade Hubblesekvensen (som framlades av Edwin Hubble på 1920-talet) som bygger främst på galaxers utseende. Genom visuell klassificering delade Hubble upp galaxer med avseende på om de har spiralarmar och/eller stavar, hur stor kontrasten är mellan spiralarmarna och området mellan armarna, och hur stor galaxens centrala utbuktning är. Denna klassificering, trots sin enkelhet, har visat sig vara ytterst användbar, och kanske därför används den av nästa alla professionella astronomer nu för tiden.
I en ny analys av skarpa bilder från rymdteleskopet Hubble har en forskargrupp under ledning av fransmannen François Hammer, gjort en detaljerad kartläggning av galaxer med olika rödförskjutningar. Den nya studien har visat att Hubblesekvensen såg annorlunda ut för 6 miljarder år sedan. Förr i tiden fanns det många flera galaxer med oregelbunden form som inte kan klassificeras inom Hubbleramen, och som därför måste ha behövt dessa 6 miljarder år för att nå dynamisk jämvikt och se ut som galaxer gör idag.
Som galaxastronom måste jag dock tillägga att man skall vara försiktig med tolkningen att kollisioner kan ligga bakom Hubblediagrammet. Sex miljarder år är trots allt en relativt kort tidsperiod (ur astronomers synvinkel) och trots att kollisioner kan transformera galaxer på ganska kort tid, krävs det många sådana för att omvandla hela galaxpopulationen i universum. Studien visar dock en intressant trend, som bör studeras djupare innan vi kan dra riktigt starka slutsatser.
