Äntligen är det klart väder här i Stockholm. Solen skiner och vårvinterns färger blir fler än bara vitt och grått. Det har också varit en mycket bra vecka för den som ville se Internationella rymdstationen ISS på kvällshimlen. I fredags kollade vi på den från jobbet och i lördags gick jag ut för att skåda hemifrån. Högt, högt upp skiner rödaktiga Mars och jag påminns om att ljuspunkterna på vårvinterns himmel inte alla lyser i samma nyans. Sedan kommer den, under några minuter far rymdstationen från där solen nyligen gått ner över till Orions fötter och vidare förbi sprakande stjärnan Sirius, sedan bleknar den och försvinner in i jordens skugga. När den passerar Sirius märker jag hur stjärnan och den rörliga, stjärnliknande stationen skiljer sig åt trots att de lyser lika starkt. Sirius är kritvit, med inslag av regnbågens alla färger tack vare de tjocka lagren med luft mellan mig och rymden. Rymdstationen ser med blotta ögat lika mycket ut som en prick på himlen, men är tillräckligt stor och nära för att inte behöva blinka.
Men det mest intressanta är färgen: den är gul, inte vit som Sirius. Det är ju vår sol som rymdstationen reflekterar, och solen är faktiskt gul på riktigt. Solen med sina 6000 graders yta är svalare än Sirius, som i sin tur är svalare och gulare än de tre blåvita stjärnorna i Orions bälte lite längre upp på kvällshimlen. Väl inne i i lägenhetens värme igen gör jag en snabb beräkning. Rymdstationen har nyss visat mig hur ungefär hur solen skulle se ut om den flyttades ut till en tiondels ljusår från jorden. En liten gul stjärna, lika ljus som Sirius.
Astronomer som Uppsala universitets Andreas Korn och Anna Önehag vrider den här leken ytterligare ett varv. Finns det stjärnor därute som inte bara är precis lika gula som solen, utan har in i minsta detalj exakt samma färgfördelning? De kanske skulle kunna lära oss något om vår egen stjärna och dess nycker. Svaret är såklart ja, nu känner man till flera ”soltvillingar” och om de skriver Andreas och Anna om i Populär Astronomis marsnummer. Andreas var på besök till Stockholm i fredags och nämnde i förbigående att artikeln innehåller en upptäckt som ännu inte blivit publicerade någon annanstans: en bild på den första soltvilling som upptäckts i en stjärnhop, omgiven av andra stjärnor som föddes samtidigt och på samma plats. Spännande och, som att se ens egna hemstjärna reflekterad i människans just nu yttersta utpost i rymden, faktiskt lite rörande.
Hålltider för rymdstationen de närmaste dagarna: söndag 19:47, måndag 18:37, tisdag 19:01. För fler, se Heavens Above eller calsky.com.
