Rymdteleskopet Kepler kommer att upptäcka fler sådana här planeter, men den här är den första. Ett stenigt, hett, klot som ligger alldeles för nära sin stjärna för att härbärgera liv, men som ändå får finna sig att vara bland de mest jordlika planeterna som hittills upptäckts. Upptäckten av Kepler-10 b presenterades under måndagen av Natalie Batalha, astronom vid San Jose University, på Amerikanska Astronomiska Sällskapets vintermöte i Seattle och rapporteras nu i svenska medier (DN, SvD och SR). Planeten har upptäckts genom att dess bana tar den mellan oss och dess åldrande solliknande stjärnan Kepler-10. Rymdteleskopet Kepler är riktigt bra på att mäta extremt små ändringar i ljusstyrka, och har uppskattat att planeten har en radie på bara 1,4 gånger jordens. Uppföljningsobservationer med Keck-teleskopen på Hawaii bekräftar upptäckten (med radialhastighetsmetoden – Keplers trick kallas passagemetoden) och uppskattar dess mass till hela 5 gånger jordens.
NASA:s snygga lilla video om Kepler 10-b. Bilderna på planeten är förstås inte riktiga – den hara bara setts som en blinkning och en vaggning hos sin stjärna – och det är ingen som vet om den verkligen har lavafyllda sprickdalar eller en orange-röd färg. (Video: NASA Ames)
Kepler 10-b är med andra ord tung för sin storlek och tar över från Corot-7 b som den hittills mest övertygande exemplar av en stenig planet. Bortsett från jorden, Venus, Merkurius och Mars, vill säga. Jordlik är den definitivt inte, och inte alls beboelig. Den är bara jordstor men den bevisar att Kepler har äntligen börjat hitta interessanta planeter och det kommer många fler framöver. Mer info finns hos NASA och kommentarer från astronomerna Franck Marchis och Steinn Sigurðsson. Forskningsartikeln finns hos NASA som pdf.
Vill du själv leta bland Keplers otaliga ljuskurvor efter planeter? Då finns chansen hos medborgarastronomi-projektet Planet Hunters, som går ut på att du från din dator får leta intressanta signaler och kanske bli en upptäckare som nyss nämnda Hanny van Arkel.
