Det är få förunnat att få sina namn inskrivna på stjärnkartorna. På de kartor jag använder finns bortåt tjugotalet personer som på detta något udda sätt förevigats på himlen. Det flesta av dessa är förstås professionella astronomer, men här döljer sig också några enstaka amatörastronomer. Och det är en av dessa, Lucian J. Kemble (1922-1999), som gett namn till dagens objekt – Kembles kaskad.
Kemble var född i Pincher Creek i den kanadensiska provinsen Alberta. Efter några år som radiooperatör under Andra världskriget gick han med i Franciskanerordern och skulle för resten av sitt liv verka som munk och präst. I kyrkliga sammanhang var han känd för sitt insisterande på att äktenskapet ingicks mellan personer och inte mellan personer av olika kön. Han var själv homosexuell, något som sannolikt bidrog till att kyrkan försökte tysta den frispråkige munken. Vid sidan av sin prästerliga gärning var Kemble också en passionerad amatörastronom och blev med tiden en framträdande personlighet i dessa kretsar. Som amatör var han i första hand visuellt orienterad och han hann bokföra drygt fem och ett halvt tusen djuprymdsobjekt, en minst sagt imponerande insats.
Den kaskad som nu bär hans namn är inte ett djuprymdobjekt i strikt mening, utan en asterism. Asterismer är en samling stjärnor som inte är fysiskt relaterade, men som grupperar sig på ett sådant sätt att det skapar ett igenkännbart mönster. Våra stjärnbilder är därmed exempel på asterismer – stjärnorna i Orion ligger till exempel på mycket olika avstånd och är inte bundna till varandra gravitationellt – men när astronomer talar om asterismer avses inte stjärnbilderna utan antingen större formationer som överflyglar flera stjärnbilder, eller mindre grupperingar som ligger i eller är en del av någon stjärnbild. Till de mest kända hör Sommartriangeln, som utgörs av de starkaste stjärnorna i Svanen, Lyran respektive Örnen, Karlavagnen, som är en del av stjärnbilden Stora Björn och Brocchis kluster, den himmelske klädhängaren, som är en mindre formation i stjärnbilden Räven.
Om Kemble var den förste som noterade den asterism som nu bär hans namn ska väl vara osagt, men klart är att han blev så förtjust att han skrev om sitt fynd till Walter Scott Houston. Houston, som under nästan femtio år var redaktör för den stående avdelningen ”Deep-Sky Wonders” i den amerikanske tidskriften Sky and Telescope, blev också förtjust och fångades speciallt av Kembles beskrivning: ”a beautiful cascade of faint stars tumbling from the northwest down to the open cluster NGC 1502″. Houston skrev en artikel om asterismen i sin spalt och döpte den samtidigt till just Kembles kaskad. Resten är som man säger historia.
Kembles kaskad hittar man i stjärnbilden Camelopardalis, Giraffen. Giraffen tillhör inte de stjärnbilder som sticker ut på himlen, och kan vara svår att se, även om man vet var man ska leta. Just nu står den nära zenit om kvällarna och ligger i utrymmet mellan Perseus och Cassiopeia på ena sidan och Stora Björn på den andra. Kaskaden däremot är lätt att se i en vanlig fältkikare. För att hitta den kan man utgå från Cassiopeia och ta ut riktningen enligt denna figur. Har man tillgång till ett mindre teleskop så kan man ’trilla’ ner för kaskaden tills man kommer till den utsökta lilla stjärnhopen NGC 1502. För den som vill titta efter fler asterismer – däribland Kembles drake, Napoleons hatt och Förlovningsringen – kan hitta inspiration här.
Clear skies!
/Johan
Hej Johan! Kembles kaskad är verkligen iögonfallande sedd med kikare. Hur många känner till att det finns en sydlig variant av den? Jag besökte Australien i maj 2004 och jag svepte morgonhimlen med min Canon 18×50 IS kikare när jag råkade hitta en fascinerande stjärnkonfiguration i stjärnbilden Cirkelpassaren (Circinus), ungefär vid koordinaterna 14h47.8m, -66º17′.
Jag kom direkt att tänka på Kembles Kaskad i Giraffen men den här gruppen hade två rader av stjärnor som knöts samman i N. När jag hade kommit hem till Sverige kallade jag detta objekt som ”Southern Double Cascade”. Jag misstänkte nu att objektet var identiskt med stjärnhopen van den Bergh-Hagen 164 vars position ligger endast 0º.7 W. Det visade sig att Kaskaden redan var katalogiserad som Alessi 7! Bruno Alessi själv skrev till mig att han var ”100%” säker på att den är identisk med vdB-Ha 164! Han sa att nästan alla de ljusaste stjärnorna i gruppen har samma parallaxer, rörelser och spektralklasser vilket tyder på att det är en äkta hop! Med 18×50 var Kaskadens W stjärnkedja mer prominent och innehöll 8 stjärnor mellan magnitud 6-8 och var 45′ lång. Den E stjärnraden var något böjd och hade också 4+4 stjärnor (i en böj) som var 45′ lång. Båda kedjorna hade sina ljusaste stjärnor i den S änden, varav den E stjärnan var den magnitud 6.2 Zeta Circini.
/Timo Karhula
Lucian J. Kemble var som skrevs en mycket skicklig djuprymdsobservatör. Till exempel hade han observerat alla 15 klothoparna i Palomar-katalogen med bara ett 11-tums Schmidt-Cassegrain teleskop. Alla dessa stjärnhopar har låga eller mycket låga ytljusstyrkor och är mycket svåra att få syn på.
/Timo Karhula
Timo! Det sydliga varianten har jag aldrig hört talas om. Är den dubbel och visuellt i paritet med Kembles kaskad måste den vara ett riktigt häftigt objekt. Och att sen observera 15 Palomar-hopar med 11″ måste väl räknas som en riktig bedrift. Jag har försökt på några av dem men ännu inte lyckats. Men skam den som ger sig.
/Johan
[…] Cascade – kort och gott Kembles Kaskad på svenska – är ett slags astronomiskt objekt kallat asterism som består av ett antal […]
Comments are closed.