Idag den 8 mars 2011 släpps Populär Astronomis fina marsnummer – och det är vår minst jämställda tidning på fyra år. Visst, en rymdblaska som vår är vare sig herrtidning eller feministtidskrift som jubilerande Bang men det känns pinsamt ändå. Jag har räknat antalet sidor i tidningen som är skrivna av kvinnor eller där kvinnor intervjuas. Som bäst blir det nästan 40 procent. Såhär har fördelningen sett ut i Populär Astronomi sedan 2003:
Andelen (i lila) av varje nummer av Populär Astronomi som är skriven av kvinnor eller där kvinnor är intervjuade har blivit bara lite bättre med åren. Omslagen till varje års mest jämställda nummer svävar under de lila staplarna. Grafik: Robert
Trenden går visst mot att vi får fler artiklar, recensioner och intervjuer som inte bara handlar om astronomi- och rymdsnubbar, men det går för långsamt. En rymdintresserad tjej eller kvinna som plockar upp ett ex av Populär Astronomi möter ett universum där det är stjärnor, galaxer och rymdfarkoster hon får identifiera sig med, inte astronomer, astronauter och forskare. Så behöver det inte vara. Takten i förbättringen är för långsamt.
Så vad gör vi åt saken?
Redaktionsrådet med dess sammankallande Onsala-astronomen Cathy Horellou i spetsen träffades i februari och gav mig efter en del engagerad diskussion uppdraget att (fortsätta att) förbättra läget. Vi ska jobba mer intensivt med att hitta, uppmuntra och involvera skribenter i tidningen. Det finns tiotusentals rymd-och astronomifans i Sverige och jag slår vad om att fler kvinnor vill vara med och göra – ja, återuppfinna om det behövs – en skön tidning för alla oss. Låter det som en plan?
Hur många artiklar (eller nummer) klarar Bechdeltestet?
http://bechdeltest.com/
@Andrej: Då får man definiera ett Bechdel-kriterium som kartlägger om att ett tidningsnummer innehåller åtminstone en kvinna som skriver, en kvinna som skriver om eller intervjuar en annan kvinna, och att det handlar inte om någon man… Då är det dessvärre färre nummer som skulle kvala in, men se Annika Hultgrens intervjuer om Astrobiologi vid Siljan, Charlotte Helins artikel om Frida Palmér och Ainur Elmgrens Sputnik-avsnitt om hur Pluto fick sitt namn i marsnumret 2010.
Jag vet inte om jag tycker att fördelningen är pinsam. Att den stundtals är låg är inget att hymla om, men frågan är väl hur/vad man mäter, vad man jämför med och vilket mål man har. Jag skulle vilja se att mätningen gjordes ur ett litet annat perspektiv. Kan man inte titta på förhållandet mellan antalet kvinnliga prenumeranter mot antalet kvinnliga skribenter/intervjuade?
En viktig fråga att ställa sig är väl också om en förändring mot ett starkare kvinnofokus riskerar att tappa andra läsare? Vad är målet med tidningen? Är det att locka kvinnor in i astronomin, att vara en populärvetenskaplig astronomisk tidsskrift, öka antalet prenumeranter (manliga, kvinnliga eller oavsett kön) eller vad?
Det är svårt att staka ut vägen om målet inte är klart…
@Pelle: Du är inne på rätt spår där: Populär Astronomi gör vi för alla astronomi- och rymdintresserade, oavsett kön. Och då inte bara de nuvarande prenumeranterna utan även de som ännu inte läser tidningen. Jag tycker inte att vi ska locka kvinnor specifikt att bli intresserade av astronomi. Men om vi har en tidning som har killar på varje sida så kan det se ut som vi bara vill locka män, vilket vore ju en smula bakvänt med tanke på hur jämt fördelat mellan könen som rymdintresset verkar vara. Enligt vad jag upplever när jag är ute och pratar med folk.
Utifrån hur många studenter som brukar vara intresserade av att studera astronomi i Stockholm skulle jag nog säga att andelen kvinnor som syns i PA ofta är mycket lägre än antalet kvinnor med starkt astronomiintresse (här definierat som tillräckligt starkt för att läsa en eller flera universitetskurser). Däremot är jag inte lika bekant med hur det ser ut i amatörföreningarna.
Visst kan det verka lite trivialt att räkna på så enkla mått, men å andra sidan är det genom de enkla åtgärderna som det är lättast att undersöka och utvärdera effekten.
Må de bästa/mest intressanta artiklarna publiceras oavsett författarens kön. Kvalité före PK!
På tidskrift.nu skriver Bo Pettersson om Populär Astronomi och det blir ett underligt inlägg i debatten. Han knyter till stjärnhimlens roll i förförelsekonsten (ja exakt så mossigt känns det!) och förvånas över att astronomerna i medierna faktiskt kan vara kvinnor.
@elina: De bästa och mest intressanta artiklarna är helt klart målsättningen. Sedan är lite politisk korrekthet faktiskt användbart när man ska som redaktör luska fram just de kvinnor och (inte bara) män som skriver bäst.
Comments are closed.