Tisdagen den 12 april 2011 är det 50 år sedan ryske hjälten Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. Detta firas runt om i världen, bland annat i feströrelsen Yuri’s Night som i år har svenska filialer på Nolaskolan i Örnsköldsvik och vid Tekniska museet Stockholm. Tidningsartiklar har det också blivit: i Expressen intervjuas Christer Fuglesang dagen till ära (han tycker att vi borde åka tillbaka till månen). GP talar istället med Sven Grahn, som påminner att Gagarins rymdkapsel var identisk med Sovjetunionens spionsatelliter, och i DN får Rymdstyrelsens chef Olle Norberg lite mothugg av Karin Bojs. Ytterligare fördjupning finns i engelska Guardian där dottern Elena Gagarina ger en sällsynt och spännande intervju om mannen bakom legenden.
Hos Svenska Astronomiska Sällskapet i Stockholm blir det rymdjournalisten, PopAst-skribenten och bloggaren Dag Kättström som får trissa upp feststämningen med en föreläsning under den eggande parollen ”Vad har människan i rymden att göra?”. Vi slog en signal till Dag.
PA: Vad kommer du säga till folket imorgon i Stockholm?
– Jag kommer att prata om Gagarin, förstås, men också om att det kanske är just nu som vi är mogna att ta nästa steg i rymden. Från symboliska projekt till en mer naturlig närvaro. Sen kommer jag att berätta varför det är helt nödvändigt att vi fortsätter ta steg i rymden.
PA: Vilken rymdhjälte skulle du helst vilja återfödas som, Gagarin, Fuglesang eller Neil Armstrong?
– Hmm, för rymdupplevelsens skull väljer jag förstås Armstrong, men däremot skulle jag inte vilja vara honom. Han är inte bekväm i rollen. Som person är jag hellre Gagarin. Han bar, trots problem, hela hjälterollen på sina axlar och lyckades vara en symbol för människans första kliv ut i rymden utan att helt gå under själv. Men man förstår också att han ville upp igen. De där 108 minutrarna måste ha gått snabbt.
