De flesta objekt som presenterats i denna serie, har fått sina namn av professionella astronomer som antingen har forskat om dem eller som har upptäckt dem. Ett undantag är Kembles kaskad (Astronomer på himlen, del 2) vars namn är associerat med den kanadensiska amatörastronom som första gången uppmärksammade denna asterism. Idag är det emellertid dags att skriva in ytterligare en amatörastronom på himlen, nämligen amerikanen Jay McNeil och den nebulosa som han snubblade över 2004.

Fotografiet, taget av McNeil själv, domineras av M78 till vänster. McNeils nebulosa finns till höger i bild.

Upptäckten gjordes den 23 januari 2004 från McNeils observatorium i Paducah, Kentucky. McNeil är som amatörastronom intresserad av astrofotografering, och just denna kväll testade han en nyinköpt 76 mm refraktor genom att fotografera Messier 78 i Orions stjärnbild. När exponeringen var färdig och han undersökte resultatet vid datorn la han genast märket till en liten sudd i utkanten av bildfältet som han inte kände igen sedan tidigare. Genom att jämföra med andra fotografier kunde han snart konstatera att detta måste vara en alldeles nyfödd nebulosa. McNeil fick några dagar senare kontakt med Bo Reipurth, astronom vid University of Hawaii och expert på nyfödda stjärnor. Reipurth kunde bekräfta upptäckten med hjälp av Geminiteleskopet och uppmanade McNeil att rapportera saken till Internationella astronomiska unionens telegramcentral. Här publicerades upptäckten i deras nyhetscirkulär den 9 februari 2004. McNeil beskiver sina känslor på klubbens hemsida:

The idea of this thing evolving from my 3-inch scope, which one can easily hold using one hand, to an instrument with more than 342 tons of moving parts is absolutely staggering! The fact that it all happened in less than 48 hours is even more thought provoking?

Som redan nämnts kunde McNeil själv slå fast att nebulosan saknades på äldre plåtar, däribland Digital Sky Survey (DSS) från 1994. Senare har det emellertid konstaterats att nebulosan varit synlig många år tidigare och att den fångats på en bild som publicerats i Sky & Telescope redan 1966. MacNeils nebulosa är alltså variabel. Vidare forskning har klargjort att nebulosan är associerad med en nyfödd och variabel stjärna – V1647 Ori – inbäddad i spetsen på själva nebulosan. Stjärnan har ännu inte stabiliserats varför den flammar upp då och då. Och när den gör det lyser den samtidigt upp den gas den är inbäddad i. Astronomer tror att detta är ett normalt skede i stjärnornas liv, och att de flesta stjärnor går igenom en liknande fas. McNeils nebulosa är emellertid ett av de få fall där vi faktiskt kan följa utvecklingen live på himlen.

Montage från artikeln i S & T som länkades ovan. Bilder: Palomar Observatory Sky Survey (1951), Evered Kreimer (1966), Kim Zussman, (1988) och Adam Block/NOAO/AURA/NSF (2004).

McNeils nebulosa lämpar sig kanske bäst på astrofotografernas objektlista, men den rapporterades visuellt redan 2004 av en amerikansk amatör som observerade den med ett 250 mm teleskop. Därefter har den falnat bortom amatörteleskopens räckvidd under 2006 för att flamma upp igen under några månader 2008. I dagsläget verkar den åter ligga bortom räckvidd för även riktigt stora amatörteleskop. Men den kan förstå vakna till liv igen vilken dag som helst. Här finns också en ingång för variabelamatörer. I början av 2011 gick American association of variable star observers (AAVSO) ut med en förfrågan om observationer av den inblandade stjärnan, V1647 Ori. Under 2011 har den pendlat mellan magnitud 16,5 och 19. För den som vill göra ett försök kan man generera lämpliga kartor här (ange V1647 Ori).

Clear skies!

/Johan