Vid den prestigefyllda Solvay-konferensen 1958 i Brussel höll den armeniske, tillika sovjetiske astronomen, Victor Ambartsumian (1908-1996) ett mycket kontroversiellt anförande. Ögonvittneskilldringar talar om det som i det närmaste pinsamt. Närvarande var gräddan av världens galaxastronomer och ämnet för Ambartsumians anförande hans idé om förekomsten av galaxer med aktiva kärnor, galaxer som bland annat kunde kasta ut tillräckligt mycket material för att bilda nya galaxer. Vid tiden hade big bang-teorin kommit att bli mer eller mindre allmänt accepterad bland astronomer. Även om grunddragen i denna teori står sig in i vår egen tid, så såg det sena femtiotalets variant ganska annorlunda ut. En väsentlig skillnad från moderna uppfattningar rör just galaxernas dynamik. När Ambartsumian höll sitt föredrag var den härskande uppfattningen att alla galaxer föddes ungefär samtidigt, någon miljard år efter den stora smällen, att de därefter alla har följt ungefär samma utvecklingshistoria och att de under vår epok kan betraktas som färdigutvecklade och dynamiskt stabila. Ambartsumian ifrågasatte emellertid detta starkt, och hans forskning skulle bana väg för en utveckling som vi ännu inte sett slutet av.

Gitarrgalaxen (Arp 105) med Ambartsumians knut. Knuten är den ljusblå lilla puffen precis till höger om den elliptiska galaxen i mitten av bilden. © Paul Beskeen (www.beskeen.com).

Victor Ambartsumian kom alltså från Armenien, fram till 1991 en del av Sovjetunionen. Han var föreståndare för Byurakan-observatoriet och under några år i början av 60-talet också president för Internationella astronomiska unionen. Under Ambartsumians ledning kom observatoriet att specialisera sig på just galaxer, inte minst på den typ som sedermera kom att kallas aktiva galaxer (se också Astronomer på himlen, del 5). Precis som Halton Arp, som senare kom att göra en berömd katalog över galaxer med ovanligt utseenden, var Ambartsumian intresserad av det avvikande. På jakt efter intressanta kandidater skärskådade han fotografierna i POSS-atlasen, och fastnade då bland annat för den så kallade Gitarren (idag även känd som Arp 105). De ingående galaxerna, NGC 3561A och B, upptäcktes som ett objekt av William Herschel, och det är först på moderna fotografier som de skapat illusionen av en kosmisk gitarr. Ambartsumian upptäckte alltså inte själva gitarren. Däremot använde han den för att argumentera för sin uppfattning att galaxer kan vara dynamiskt aktiva.

Studerar man bilden ovan så kan man i den högra änden av systemet ana en liten blåaktig knut precis i utkanten av NGC 3561B. Ambartsumian argumenterade för att detta inte var någon H II-region, eller någon avlägsen galax som bara råkar ligga på synlinjen, utan att det var en galax som nyligen formats då modergalaxen kastat ut stora mängder stjärnor, gas och stoft. Vid slutet av 50-talet var detta ett mycket märkligt påstående, inte minst för man inte kunde förklara vad som skulle kunna driva en sådan process rent dynamiskt. Att galaxer kunde interagera visste man, men det kunde ge upphov till bågar, bryggor och liknande. För att forma en komplett och friflygande galax krävdes något annat. Ambartsumian placerade detta något i de aktiva galaxernas kärnor. Idag är det en vedertagen föreställning att det finns galaxer med aktiva kärnor (astronomer talar vanligen om AGN vilket utläst betyder active galactic nucleus), däremot är det tveksamt om de verkligen kan kasta ut tillräckligt med materia för att bilda nya galaxer på det sätt som Ambartsumian föreställde sig.

Vad krävs då avslutningsvis för att själv skåda knuten? Mycket, kan man snart konstatera efter lite surfande på nätet. Ytterst få amatörer har sett knuten visuellt, och de som har gjort det har använt ett teleskop med en meters öppning under perfekta förhållanden. Man kan också notera att den som lyckas observera inte bara knuten utan också bryggan till NGC 3561 har ett diplom att hämta från AINTNO 100-listan, en lista som innehåller en samling minst sagt extrema utmaningar för visuellt orienterade amatörastronomer.

Clear skies

/Johan