Messier 81 och 82 i stjärnbilden Stora Björn tillhör himlens kronjuveler. Själv räknar jag den senare som en av de visuellt mest intressanta av alla galaxer. Bägge dessa objekt tillhör, tillsammans med ett drygt trettiotal andra galaxer, en gravitationellt sammanhållen grupp. Rent numerärt är den så kallade Messier 81-gruppen i samma storleksordning som den Lokala gruppen där bland annat Vintergatan och Andromedagalaxen ingår. Gemensamt har de också att de båda är delmängder i den stora Virgohopen. Dagens objekt, Coddingtons galax (IC 2574), hör till den förstnämnda gruppen. Den är därmed associerad med Messier 81 och 82, och ligger dessutom i närheten.

På detta fantastiska fotografi över regionen syns M81 och M82 till vänster i bild. Coddingtons galax ligger på samma position men till höger i bild och skiftar i blått. Fotografi: Rogelio Bernal Andreo (besök gärna hans hemsida DeepSkyColors.com).

Edward Foster Coddington (1870-1950) fick sin grundutbildning i Amerika men disputerade i astronomi i Berlin 1902. Därefter återvände han hem för en kortare anställning på Lick-observatoriet. Här gjorde han en del viktiga insatser inom den tidiga astrofotograferingen, bland annat fångade han Andromedgalaxen på en berömd bild 1898. Här upptäckte han också den galax som numera bär hans namn. Men anställningen var tidsbegränsad och efter några år återvände han till sitt alma mater, Ohio state university, för en tjänst som matematiker. Han behöll dock kontakten med astronomin, men främst i form av teknisk forskning inom geodesin.

Edward Foster Coddington. Okänd fotograf.

Själva upptäckten var tämligen odramatisk. På ett fotonegativ taget med observatoriets Crocker-astrograf i april 1898 noterade han den tidigare okända neublosan, eller galaxen som vi säger idag. Samma år publicerade han en kort rapport i Publications of the Astronomical society of the pacific där han bland annat berättar om fotografiet och om att nebulosan i observatoriets 300 mm refraktor visuellt framträder som ”large, irregular, very faint, and composed of a number of condensations”.

För den som vill göra ett försök på nästa nymåne, och innan natthimlen blir alltför ljus, så utgår man lämpligen från M81 och M82. Coddingtons galax ligger cirka tre grader österut och i förlängningen av linjen från M81 och den mindre granngalaxen NGC3077. En karta finns i Tom Trusocks guide ”Small Wonders: Ursa Major” som finns här. Det ska också sägas att galaxen observerats med betydligt mindre teleskop än 300 mm, och att den under en riktigt mörk himmel är inom räckhåll för en 80 mm refraktor. Man bör slutligen tänka på att den är förhållandevis stor och har låg ytljusstyrka, varför låg förstoring är att föredra.

Clear skies

/Johan