Om bara en månad är det Venuspassage, men planeten går just nu inte att missa som aftonstjärna. Venus lyser starkare än någon annan himlakropp med undantag för månen och solen. Mot en mörk himmel ser den stor ut, men planeten ligger långt bort och borde väl se ut som en punkt. I teleskop är Venus just nu en fin skära, upplyst bara på ena sidan av solen (se Bengt Ruterstens bild på Astronet).
Men i ditt öga ser du en sprakande skiftande ”stjärna” med taggar och allt. Vad beror det på?
Svaret är att när du ser på Venus är ditt eget öga som du ser.
Din bild av Venus är din alldeles egen. Den skapas av en kombination av ditt ögas lins och pupill, och även eventuella glasögon eller kontaktlinser. Taggarna skapas av de så kallade suturlinjerna inuti ögonlinsen, ställen där linsens böjning ändrar sig (bild).
Såhär såg Venus ut i mina ögon igår kväll.
Mitt Venus, sedd från Göteborg kl 23:30 den 3 maj 2012. Blyerts på papper, efterbehandlat i Photoshop.
Forskare har genom experiment med folk som skissar en liten ljuskälla konstaterat att stjärnbilden du ser stämmer väl överens med mätningar av optiken inuti ögat. Det kan du läsa om i en artikel från 1997 av spanske Rafael Navarro och kollegan Angeles Losada. Mer om ögats optik finns i en större artikel som Navarro skrev 2009.
Visst ser Venus ut som en stjärna ska se ut, med alla taggar? Den känns igen från konsten och populärkulturen, flaggor och logotyper. Jag gillar tanken om att det är just Venus när hon är som ljusast, och ögonlinsens små hemliga suturlinjer, som ligger bakom vår gemensamma bild av hur en stjärna ska se ut.
Hur ser Venus ut när du tittar på den?
Dum fråga kanske, men är då taggarna man ser på vissa stjärnor också skapade av vår egen syn?
@Astrid: Ja. Till exempel känner jag igen ’mitt’ stjärnmönster från andra stjärnor och ljusa planeter. Även gatlyktor och sånt!
Kul artikel. Jag har av någon anledning alltid trott att det är ögonfransarna som skapar diffraktionsmönstren. Har inte tänkt närmare på saken förrän nu. Suturlinjerna är ju helt klart en rimligare förklaring :-). Jag gillar också den lätt existentiell relation detta skapar till himmelsobjekten. Sin egen unika Venus liksom.
Igår kväll, lördag 5 maj, klockan 22 betraktade jag Venus vid slutet av den borgerliga skymningen. Venus hade en rekordhög deklination, +27°49’11”, och låg 55′ SW om Beta Tauri som ligger på gränsen till Kusken. Hur som helst så är jag -2.0 dioptrier närsynt men de flesta (alla?) människor blir lite mer närsynta vid dålig belysning. Därför har jag av optikern begärt ett par överkorrigerade (-2.5 dioptrier) glasögon som kompenserar denna egenskap hos ögat. Min nattsyn blir därmed näst intill perfekt. Utan glasögon ser Venus nästan lika stor ut som fullmånen och bilden är inte cirkulär utan lite taggig och med ojämn ytljusstyrka. Med mina dag-glasögon ser Venus ganska liten ut, dock ej punktformig och något taggig. Med nattglasögonen ser Venus ännu mindre ut (kunde dock ej urskilja skäran 🙂 men det återstår fortfarande några utskott (bucklighet) här och där. Förmodligen kan dessa inte elimineras bort optiskt om det beror på ögats suturlinjer som det beskrivs i texten. Förresten ny kunskap för mig. Nu var inte Jupiter uppe men även där har det synts en viss taggighet, men ytterst litet, när Jupiter betraktades i mörker. Däremot syntes Mars och Saturnus som ”perfekt” punktformiga, eller åtminstone runda, så jag antar att varje öga har en viss magnitudgräns där taggigheten börjar ge sig tillkänna. Hos mig verkar den vara -1.5 till -2 magnituder i astronomiskt mörker. Däremot så flimrar Sirius starkt på vintern men det beror ju på atmosfärens scintillation. Hur är det för er andra?
/Timo Karhula
Jag blev också inspirerad av inlägget och testade därför ögonen på Venus igår. Kunde snart konstatera att ögonen verkligen ger sin personliga karaktär till planeten. Jag är närsynt, högerögd och använder som Timo överkorrigerade nattglasögon. Skillnaden mellan mina ögon var påtaglig. Vänsterögat gav ett betydligt större och rikare diffraktionsmönster än högerögat (hänger det månne ihop med att jag är högerögd). Det var dessutom tydligt asymmetriskt, med de flesta spikarna på vänstersidan. Vred jag huvudet 90 grader så följde spikarna med. Genom att sedan observera Arkturus kunde jag också konstatera att mönstret inte är unikt för Venus utan följer med till andra ljusa himlakroppar.
/Johan
[…] Venus är aftonstjärnan Under april lyser hon bländande vitt i väster ett par timmar efter solnedgången. Med en app som Googles Sky Map i mobilen kan du till och med hitta den mitt på ljusan dag om du har bra ögon eller en liten kikare. Med blotta ögat ser både Venus och Jupiter ut som taggiga stjärnor – det är ditt eget öga som skapar taggarna. […]
Comments are closed.