Socker i rymden – ger det hopp om livet?

Socker i rutan: Här hittade ALMA spår av sockermolekyler i rymden, 400 ljusår bort i gasmoln nära stjärnan Rho Oph. Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/L. Calçada (ESO) & NASA/JPL-Caltech/WISE Team.

Hur uppstår liv på en planet som jorden – eller någon annanstans? För att få svar på den frågan letar astronomer livets molekyler i rymden. Nu rapporterar ett forskarteam med Danmarks Jes Jørgensen i spetsen att de hittat spår av molekylen glykolaldehyd, en enkel form av socker, nära den unga stjärnan IRAS 16293-2422.

Så är socker i rymden lika roligt som det låter?

Svar: ja, nästan, faktiskt.

Det är inte första gången som socker upptäckts därute. Tidigare har spår av samma molekyler hittats i Vintergatans mitt och runt en nyfödd men tung stjärna. Denna gång har fyndet gjorts nära en stjärna som liknar solen. Ännu bättre: gasen där molekylerna hittats finns på Uranus-avstånd från stjärnan, som kanske håller på att bilda planeter, och tycks dessutom fara in mot den. Ett bra utgångsläge om liv ska kunna börja där någonstans.

Att man känner igen en molekyls signatur i mätdata är ingen garanti för att även utomjordingar kommer att kunna födas framöver. Glykolaldehyd ingår visst i samma kedja av reaktioner som gör att livets riktiga byggstenar, RNA och till slut DNA, kan bildas. Men hur långt man kommer längs kedjan just här är okänt. Spännande molekyler bildas i gasmoln runt unga stjärnor, men överlever de när en planet bildas, eller måste de bildas på nytt? Det vet vi ännu inte.

Nedslående? Nä. Sockerupptäckten ingår i ett pärlband av fina fynd, av organiska, livsviktiga ämnen men också av vatten, syre, väteperoxid, av molekylerna som vi känner som träsprit, ammoniak och kylvätska. Tillsammans berättar de en hel del om vilka molekyler som klarar sig i vilka rymdmiljöer, och hur. Stjärnljus, stoftkorn och chockvågor spelar alla roll för vilka mörka moln med inbäddade unga stjärnor som visar upp en massa astrobiologiskt intressanta molekyler medan andra inte gör det.

Nya superteleskopet ALMA har lyckats se rätt så tydliga tecken på sockermolekyler trots att teleskopet var långt ifrån färdigbyggt när mätningarna gjordes.  Det blir fler mätningar både just när den här stjärnan och runt andra, och fler och mer livslika molekyler kommer att upptäckas. Vi kan hoppas på  aminosyran glycin, vars upptäckt 2003 (Physics World) men som visade sig senare vara en felidentifikation. Den har sedan dess hittats på riktigt i kometstoft.  ALMA bådar, äh, gott inför framtiden.

Fler rapporter: Aftonbladet, Vetenskapsradion, pressmeddelande hos ESO, forskningsartikeln på ArXiv. Tack till Johan Lindberg, John Black och Per Bjerkeli för bakgrundsinformation och åsikter.