Neil Armstrong blev den första människan att gå på månen. Nu lever bara åtta astronauter som varit där. (Foto: NASA)
År 1969 blev han första människan att gå på månen. Astronauten Neil Armstrong dog den 25 augusti, 82 år gammal och sedan länge en av världens riktiga levande rymdhjältar.
Hur minns du honom och hans stora kliv för mänskligheten?
”En av de viktigaste människorna i mitt liv”, skriver Assi Süer på Astronomibloggen. På Centauri Dreams minns Paul Gilster sextiontalets månfeber och på Bad Astronomy-bloggen drömmer Phil Plait om när Neil Armstrong-dagen firas på en månkoloni. För en bra tillbakablick på Armstrongs liv, se dödsrunan i Washington Post. Rymdkanalen har plockat fram videoklipp.
Jag gillar att tro att jag såg honom landa på månen i tv, fast jag var bara 2 år så jag kan inte vara säker på det. Jag fick i alla fall hans autograf när jag var 5, någon släkting var på föredrag 1972. Sedan dess har Neil Armstrong varit en okomplicerad, odramatisk, lugn förebild, lika självklar i min tankevärld som månen själv.
När kommer det en ny rymdhjälte i klass med Armstrong och Jurij Gagarin (död redan 1968)? I brittiska Guardian är skribenten Martin Robbins upprörd över hur små steg i rymden vi gjort sedan Apollo-tiden på sextio- och sjuttiotalen. Han vill se människors fotavtryck också på Mars, inte bara robotars. Det är rimligt att sikta på Mars. Men rymdutforskning får inte handla om nostalgi. Vår tids rymdhjältar kanske inte ens är astronauter.
Neil Armstrong tog några av rymdålderns mest fantastiska fotografier. Här ett av fotavtrycken i mångruset som kommer att vara kvar i miljontals år. Ett annat är porträttet av kollegan Buzz Aldrin i rymddräkt. Klicka för att se den. (Foto: NASA/Neil Armstrong)
Notera att bilden på fotavtrycket är felvänd, se http://tmy.se/armst där man även får veta varför det finns knappt någon bild med Armstrong på månen.
Jag minns att jag rusade ut med min 7×50 för att få syn på ett ev. uppvirvlat stoftmoln på landningsplatsen. Men jag misstänker att inte ens palomarinstrumentet hade kunnat hjälpa mig där. dom måste väl ha landat mycket nära terminatorn men dock i dagsljuset väl. och påståenden om bluff med landningen så är jag inte anhängare av sådana funderingar. Däremot kan jag när jag ser det tydliga fotspåret fundera over de skarpa kanterna från sulans mönster. den månsand man trampade i torde vara något det torraste sand kan bli och borde rasat ihop när sulan lyftes. I stället blir det kvar som om det skulle ha varit lite fuktigt för att binda samman spåret, eller..
Såg honom i fjol. En rask gubbe med mycket amerikansk stil. Men en gång hade han faktiskt gått på månen. Det kändes mycket märkligt att se honom på riktigt. Efter det behöver jag inte spana efter kändisar längre. Armstrong går inte att överträffa.
Kan någon förklara för mig varför man fortfarande envisas med att månen roterar runt sin axel.
Tja, eftersom månen vänder samma sida mot jorden under sin bana runt densamma så har den ju faktiskt vridit sig ett varv runt sin axel också kan man väl säga, eller..
Comments are closed.