Piprökande Patrick Moore (t.h.) var både stilikon och astronomisk inspiration för unga svenska astronomifans, som Carsten Nilsson som 1960 besökte Moore tillsammans med kompisen Ulf R. Johansson. (Foto: Ulf. R. Johansson)
Den brittiske astronomen, författaren och tv-profilen Patrick Moore är död, 89 år gammal. I hela 55 år var han programledare för The Sky at Night i BBC, en rekord som inget annat program överträffat med samma programledare. Han skrev åtskilliga böcker om astronomi (Astronomy Now har hela listan), både för barn och vuxna, och inspirerade flera generationer av astronomer, både forskare och amatörer. Tack vare tidig kontakt med de unga astronomerna Ulf R. Johansson och Carsten Nilsson (här dokumenterad på Cassiopeiabloggen) spelade Moore också en roll i att direkt inspirera amatörastronomer i Sverige, delvis tack vare boken Astronomi för amatörer som han skrev ihop med Johansson.
Utan Patrick Moore hade kanske inte jag heller fastnat för astronomi. Jag minns särskilt Challenge of the Stars (t h) där Moores texter med samt rymdkonstnärsbilder delade upp det kanske ändå besökbara universum i ett ordnat drömlandskap, först planeterna på varsitt uppslag följda av ännu mer eggande ”Distant Stars 1” och ”Distant Stars 2”. Tv-programmet fick alltid sämsta sändningstid, så den minns jag först från när jag hade blivit lite äldre. Då var Moore redan storkändis och starkt förknippad med rymden för hela brittiska folket.
Ungefär då började människor i min omgivning ställa frågan som studerat astronomi i Storbritannien fått höra: ”Vill du bli näste Patrick Moore?”
Visst var han en förebild. Men så småningom blev det klart att Moores politiska åsikter rimmade illa med mina. Och vem vill sikta på att personifiera hela astronomin i medierna?
Moore parerade dock skickligt tv-erans personfixering. Kanske är det han som britterna har att tacka för att astronomin som folknöje fortsätter i rutan genom satsningar som BBC Stargazing, och succéserien Wonders of the solar system. Tiden får utvisa om det blir den seriens Brian Cox som blir näste Patrick Moore, eller om rollen som ende medieastronom var ett kortvarigt 1900-talsfenomen.
Läs Ulf R. Johanssons krönika om Patrick Moore i Populär Astronomi 2006/2
