Riksrevisor Claes Norgrens rapport om Sveriges rymdverksamhet andas frustration med nuläget – men visar upp åtskilliga möjligheter till förbättring. (Foto: Riksrevisionen)
Rymden är viktigt för Sverige men Sverige jobbar fel med rymden. Det, bara aningen tillspetsat, är slutsatsen av Riksrevisionens analys av svensk rymdverksamhet, som släpptes torsdagen den 14 februari. Bakom utredningen och den 122-sidors rapporten står riksrevisor Claes Norgren, som tidigare varit chef för både Konkurrensverket och Finansinspektionen.
Norgren och Riksrevisionen tycker att Sveriges rymdverksamhet är helt fel anpassad för den marknad som den verkar i. Trots att samhället är allt mer beroende av rymdens tekniksystem, övervakning och forskning får vi helt enkelt inte valuta för den miljard skattekronor som regeringen satsar på rymden varje år.
Rapporten lyftar fram ett flertal områden där ineffektivitet och felprioriteringar leder till problem. Inom Regeringskansliet och andra departement finns det flera personer med rymdansvar – framförallt men inte bara ”rymdministern” Jan Björklund – men samordning saknas och rapportering sker på ett oorganiserat sätt. Till och med Rymdstyrelsens uppdrag är feltänkt, menar Norgren.
Enskilda departements ansvarsområden styr myndigheternas instruktioner. Därmed finns det heller ingen befogenhet på myndighetsnivå att ta ett helhetsgrepp. Rymdstyrelsens strategi som är formulerad utifrån myndighetens instruktion, inte utifrån den samlade svenska rymdverksamheten, är ett sådant exempel.
Det statligt ägda Rymdbolaget, numera SSC, drivs enligt utredningen på fel sätt.
Riksrevisionen menar att styrningen inte är anpassad till karaktären på bolaget som verksamt på en nästan helt uteslutande statlig marknad där andra förutsättningar finns än på renodlade kommersiella marknader. […] [Ä]garen styr SSC genom avkastningsmål utan hänsyn till bolagets utvecklingsstrategiska uppdrag.
Var det fel av SSC att sälja sin satellitdivision? Norgren tar inte ställning men konstaterar torrt att ”andra länder ser egna satellitutvecklingsresurser som en utvecklingsstrategisk tillgång för landet”.
Ett särskilt exempel lyfts fram på hur fel det blivit i ett system där ekonomiska krav fått styra över samhällsnytta. Bogseringssatelliten SMART/OLEV skulle redan för många år sedan ha varit en viktig insats mot rymdskrot i omloppsbana, men Rymdbolaget kunde inte hitta finansiering för den.
Exemplet visar att det varken finns intresse eller kompetens för rymdprojekt utanför den trängre krets av aktörer som den svenska
rymdmarknaden utgörs av. I detta fall tog Industrifonden inte ens emot en ansökan från SSC.
Rymdmarknaden är allt annat än kommersiell, men till och med på europanivå har Sverige misslyckats hävda sig. Det är tufft för mindre länder att få ut industrikontrakt av de stora europeiska rymdprojekten som ESA och EU driver. Medan länder som Nederländerna och Belgien har fått europeiska rymdpengar tillbaka via andra typer av satsningar, till exempel nya forskningsinstitut och rymdinkubatorer, har Sverige inte lyckats få ut mycket av landets inblandning i europeiska projekt. Regeringen har dessutom gett en enligt utredningen missvisande positiv bild på hur väl Sverige klarar sig i rymd-Europa i de senaste budget- och forskningspropositionerna.
Rapporten är spännande läsning som borde mana till eftertanke för politiker och beslutsfattare, och många intressanta exempel behandlas i detalj. Bland annat berättas hela den bisarra historien om hur Sverige 2008 ändrade kurs om bärraketsprogrammet Ariane efter ett politiskt beslut på hög nivå.
För att rätta till situationen efterlyser Norgren och Riksrevisionen en bred översyn av vad Sverige ska hålla på med i rymden. Tydligen tycker man att industrins egen satsning Rymdagendan varit ett steg i rätt riktning, men att mer behövs.
Diskussionen inom Rymdsverige lär börja på en gång. Den når säkert en kulmen när Claes Norgren presenterar sin rapport för industrins, statens och forskarnas företrädare på Rymdforum i Trollhättan den 18 mars. Populär Astronomi kommer att vara på plats för att rapportera.
Rymdstålarnas väg: från Riksrevisionens utredning. Tjockare pilar visar hur de flesta skattekronor och euron tar vägen. (Bild: Riksrevisionen)
