NASA:s rymdteleskop Kepler upptäckte den tidigare, men nya observationer från marken visar att planeten Kepler-10 c är en ny typ av planet. Vad behöver du veta om den?
- Känt solsystem sett med nya ögon. Redan 2011 upptäcktes planetsystemet runt den gamla solliknande stjärnan Kepler-10. Nu har dess två planeter bekräftats med superinstrumentet HARPS-N på det italienska teleskopet TNG på Kanarieön La Palma. Mätningarna preciserar planeternas egenskaper.
- Två superjordar i samma system. Planeten Kepler-10 b upptäcktes 2011 och blev den då mest övertygande kända steniga exoplanet (Nya Kepler-10 b är den första bekräftat steniga planeten utanför solsystemet). Nu har forskarna bakom HARPS-N bekräftat att även systemets andra planet Kepler-10 c också är en planet som är tung för sin storlek.
- Kepler-10 c: som Neptunus i fast form. Den inre planeten b behåller enligt de nya mätningarna sin status som en het, ogästvänlig superjord. Polaren c är både tyngre och större. Den väger 17 gånger jordens massa (plus minus 2 jordmassor), men har en diameter på 2,3 gånger jordens: tillräckligt tät för att vara en ”superjord” utöver det vanliga och ingen Neptunus. Hela systemet såhär långt är mycket litet: Kepler-10 c kretsar har ett år på 45 dagar och ligger nära sin stjärna, bara en fjärdedel av avståndet mellan solen och jorden.
- Exoplaneterna fortsätter att överraska. Kepler-10 c:s egenskaper innebär ännu en trevlig utmaning för forskarna som försöker få ihop teorier om hur planeter bildas. Dagens modeller har svårt att få till så här tunga planeter som inte också är fysiskt stora.
- Bildades när universum självt var ungt. Som astronomen Carina Persson påpekar i en intervju i P1 Morgon är Kepler-10 en gammal stjärna, 11 miljarder år, dubbelt så gammal som jorden. Tydligen var det inte svårt att bilda stenplaneter även när stjärnorna i vår galax ännu inte hade tillverkat så många av de tunga grundämnen som utgör planeter som vår. Även om Kepler-10:s kända planeter är för varma för vatten och liv, ger detta hopp om att liv kanske inte tar så lång tid att infinna sig som det gjorde på vår jord.
Såhär föreställer sig rymdkonstnären David A. Aguilar megajorden Kepler-10 c och dess stjärna. Bild: David A. Aguilar (CfA)
Harvarduniversitet har ett pressmeddelande om upptäckten, och ett pressmeddelande finns hos NASA. På ArXiv hittar du den (för inbitna skapligt lättlästa) forskningsartikeln.
Hur kan de beräkna planetens massa?
Vi vet ju inte ens Jordens massa,då våra
beräkningar grundar sig på en antagen
täthet. Vi vet egentligen inte mycket.
@Jan: Jordens massa kan man visst mäta utan att veta hur tät den är! Både i fallet jorden och Kepler-10 c använder man Newtons lagar. För kroppar i omloppsbana runt varandra funkar det riktigt bra. Det är inte lätt men med ett supernoggrant instrument som HARPS – som mäter hur stjärnan vacklar längs siktlinjen – går det fint.
”De” har, om jag inte tar miste, alltså 17/(2.3^2)=3.2 gånger högre ytgravitation som Jorden har? Det vore ungefär samma G-kraft som rymdskyttelns astonauter upplevde under uppskjutning.
En eventuell civilisation på en sån planet skulle ha det svårt att skicka upp sin Sputnik. Och kanske skulle de ha problem med gruvor och oljeborrning också.
Citat: ”Även om Kepler-10:s kända planeter är för varma för vatten och liv, ger detta hopp om att liv kanske inte tar så lång tid att infinna sig som det gjorde på vår jord.”
Kommentar: Det tog 3,5 – 4 miljarder år från första spår av liv på Jorden till ”Homo Sapiens”, den tänkande människan. Men det tog bara ca 10 milj år för ”människan” att gå från apa till att förstå att jorden inte är den enda planeten i universum. Efter ytterligare 400 år har människan utarmat Jorden så pass att hon nu desperat letar efter en 2:a hemplanet. Eller vad är det hon letar efter?
[…] Jaha! Så var det med det. Och jag som trodde jag kom med en nyhet. Jag tänkte ju avslöja att det finns liv på andra planeter och att Åkesson kommer från Kepler 10c. […]
Comments are closed.