Ljus från bara 900 miljoner år efter big bang: kvasaren SDSS J0100+2802 (färgbild ihophackad från infrarödbilder i SDSS; efter Wu et al (2014))Varför finns supertunga svarta hål? Verklighetens motsvarigheter till svarta hålet Gargantua i filmen Interstellar blev precis lite svårare att förstå – och ännu mer spännande.
Ett team av astronomer från främst Kina och Australien har detaljstuderat en med tanke på avståndet dit extremt ljusstark galax. Den ligger så långt bort att vi ser den som den var när universum var 6 procent av sin nuvarande ålder (siffra för kosmologinördar: en rödförskjutning på hela 6,3).
Ljuset bär också på tydliga tecken på något extremt: dess spektrum tyder på att här finns ett svart hål som är nästan lika tungt som något av de tyngsta som forskare upptäckt på närmare håll i universum.
Ett av teleskopen bakom SDSS, projektet som tidigare upptäckte galaxen. Foto: David Kirkby (CC BY-NC-ND 2.0) www.flickr.com/photos/cdm/Ännu vet ingen riktigt hur supertunga svarta hål kan uppstå och växa sig stort på kort tid. Det här exemplet är helt klart värst hittills. På något sätt behöver hålet sluka mycket gas, men utan att samtidigt kasta ut gas tack vare till exempel kraftfulla jetstrålar.
I National Geographic spekulerar astrofysikern Avi Loeb att sådana svarta hål kan uppstå om universums första stjärnor var mycket större än dagens största stjärnor.
– Det finns ingen fundamental gräns för hur stor massa en stjärna kan uppnå, säger han.
Den här kvasaren och dess svarta hål är verkligen extrema. Men de tycks berätta samma historia som andra avlägsna kvasarer, säger forskarna, om ett universum då galaxer och de stora svarta hålen växte upp tillsammans. Honan och ägget kom till samtidigt alltså.
Kvasarens ljus kommer emellertid att kunna berätta en hel del om det tidiga universum. Det säger teamledare Fuyian Wu som intervjuas i Washington Post.
– Liksom en fyr som sitter i ett mörkt, fjärran universum, ger den oss en chans att se saker mellan vår egen planet och svarta hålet genom att lysa upp dem. Den ger en unik möjlighet att förstå saker mellan den avlägsna galaxen och vår, säger han i intervjun.
Rapporter finns hos TT (t ex Aftonbladet) och Guardian. Australian National University har ett kort pressmeddelande. Nature har forskningsartikeln.
Kvasaren upptäcktes förresten i himmelskartläggningen Sloan Digital Sky Survey, SDSS. Mer om den kan du läsa i nya numret av Populär Astronomi som utkommer den 10 mars. Se till att få ditt ex!
Hur stor är vårt svarta hål i Vintergatan som jämförelse?
@Jörgen: Vintergatans supertunga svarta hål väger bara 4 miljoner solmassor. Det är ganska nätt i jämförelse!
Är inte ”svarta hål” och ”Big Bang” bara teorier ? !
@J.C.: Jadå, men de förklarar mycket bra det som astronomer ser i universum – t ex stjärnrörelser i galaxers (supertunga svarta hål) mitt, eller den kosmiska bakgrundsstrålningen och hur avlägsna galaxer alla rör sig bort från oss (big bang). Ibland är riktigt bisarra grejer ändå den enklaste förklaringen.
Anders Classon mejlade en fråga: Kanske en superdum fråga men ”måste” ställa den ändå:
Varför eller hur kommer det sig att vi inte observerar ett dylikt gigantiskt svart hål i vår ”när-miljö”?
Med andra ord, evaporerar dylika svarta hål eller är detta hål en engångsföreteelse?
Svar då: Svarta hål i samma storleksklass finns faktiskt på mycket närmare håll, eller i alla fall inom hundratals miljoner ljusår härifrån. Några exempel finns i Wikipedias lista över de tyngsta svarta hålen.
Även om man inte vet exakt hur ett svart hål är beskaffat inuti, så lär de väl vara reella ändå och inte bara en teori, eller..
Comments are closed.