Vår tids mest otroliga observatorier får 2015 årets Nobelpris i fysik – och såklart pristagarna Takaaki Kajita och Art McDonald. Universum är fyllt med små, små partiklar som kallas neutriner, och de är mycket svåra att detektera. Årets nobelpris går till upptäckten av en av neutrinernas mest överraskande egenskaper: de omvandlas ständigt från ena typen till den andra. Upptäckten att de verkligen gör det blev inte bara lösningen till det som under lång tid kallades solneutrinoproblemet. Det visade också att neutriner har massa. De visade också att det finns ny fysik att upptäcka som inte ingår i partikelfysikens standardmodell.
Just Sverige har varit ledande i att sparka igång neutrino-astronomin. Observatoriet IceCube vid sydpolen har visat att extremt energiska neutriner kommer hit till jorden ända från långt ut i universum: men vad just de har att berätta vet vi ännu inte.
Läs mer om neutriner: Antarktiska neutrinerna Bert och Ernie har fått fysikerna att häpna.
Dessutom: på lördag kan du höra Populär Astronomis Anna Davour berätta om neutriner i ett extrainsatt föredrag under Uppsalas firande av Astronomins dag och natt. Astronominsdag.se har detaljerna.
Därför saknas det neutriner.
Det är inte troligt att lineutrinerna har massa och likt Stålmannen kan byta identitet på sin färd. Mer troligt är att den mer än 80 år gamla teorin om vad som händer på solen är djupt felaktig.
Mycket talar för det, inte minst att mer än 60 år av försök att efterlikna och ”tämja” fusionsprocesserna på solen så kapitalt har misslyckats. Vad mätningarna har visat är alltså att det saknas upp två tredjedelar av neutrinerna enligt vad teorin säger.
Istället för att för att det saknas neutriner, varför inte i stället pröva tanken att det KONSUMERAS neutriner i fusionsprocesserna på solen? Därför saknas det neutriner. En sådan tanke och teori strider på intet sätt mot grundläggande fysik.
Comments are closed.